Facebookstödet vi borde prata om
Elrabatter osynligt mediestöd till Facebook
Lokaltidningen Östra Småland gick i graven i veckan.
Efter 96 år plockar man ner skylten och sällar sig till raden av titlar som inte längre finns och gör därmed bland annat Folket i Eskilstuna och Dagbladet Nya Samhället i Sundsvall sällskap.
På Facebook, som idag konkurrerar med bland annat Östra Småland, sörjs beskedet av såväl politiker som branschfolk. Håkan Juholt skrev exempelvis en högtidlig dödsruna över tidningen han en gång själv jobbat på. En text som kanske mer än något annat visade upp en daterad föreställning om vad lokaltidningar är idag och varit under de senaste 10 åren.
Ett har Juholt dock rätt i, och det är att den gemensamma världen upphör när lokaltidningar dör. För idag finns ingen som kan fylla det journalistiska tomrummet de lämnar efter sig.
Gråterskor kan behålla tårarna
Vad pressen och framför allt lokalpressen behöver är dock inte gråterskor och vackra begravningstal. Vad som krävs är politiskt intresse, och det har genom åren visat sig vara begränsat, precis som kunskapen, bland individerna som faktiskt kan beslut om villkor som skapar förutsättningar för både mångfald och överlevnad för journalistiken.
Ointresse och okunskap om mediefrågor gäller dock bara våra nationella och nordiska medieföretag. Intresset för att stötta de globala medieaktörerna har nämligen varit desto mer påtagligt politiskt. Precis som viljan att tillmötesgå deras behov.
Engagemanget för Facebooks etablering av serverhallar i Sverige har exempelvis varit mil från den i delar obegripliga hanteringen av mediestödet på kulturdepartementet.
Global konkurrens
Att svenska mediekoncerner kämpar med intäkterna är ingen hemlighet. De digitala inkomsterna kompenserar inte för förlusterna i papper och idag konkurrerar mediehusen dessutom med internationella jättar som Facebook och Google om både annonsintäkterna och mediekonsumenternas tid. Att det är en ojämn kamp är självklart, även för stora koncernbyggen. Inte minst när staten snedvrider konkurrensen.
Att staten gör skillnad på medier och medier är nämligen uppenbart. Samtidigt som pressen kämpar för att överleva har Facebook exempelvis sponsrats med enorma bidrag och dessutom elrabatter.
För så här har det sett ut; Facebooks etablering i Sverige och Luleå gav företaget närmare 140 miljoner kronor i direkt stöd. Facebook har idag dessutom samma elrabatter som industriföretagen och betalar därmed bara 0,5 öre per kilowattimme i skatt. Med den stora skillnaden att Facebooks serverhallar inte genererat mer än runt 260 arbetstillfällen enligt de siffror som finns tillgängliga.
Det kan jämföras med Schibsted och Bonnier som tillsammans står för tusentals arbetstillfällen i Sverige. Så brukar vi inte prata om media, men det kanske vi borde, eftersom vi trots allt gör det ifråga om alla andra branscher när vi utvärderar deras nytta för vår nation. Lägg till detta att mediekoncernerna och företagen är direkt avgörande för en livskraftig svensk demokrati. Facebook har däremot å sin sida ertappats med att bidra till olovlig valpåverkan. En verksamhet Sverige alltså är med och finansierar.
Elrabatter också mediestöd
Elrabatter och etableringsstöd är ett statligt mediestöd när det ges till en aktör som Facebook. Trots det har det aldrig till skillnad från ifråga om presstödet funnits någon egentlig debatt om det rimliga i den här typen av mediestöd till globala aktörer.
Att det är svårt att stå sig för svenska och nordiska aktörer i konkurrensen är dock kanske inte så konstigt.
Inte minst när stödet de nationella aktörerna får hålla tillgodo med landar i korrigeringar av reklamskatten och ett uppdaterat mediestöd som få andra än konstruktörerna är nöjda med.