Ska Reinfeldt våga vänta?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att fyra partier tillsammans skrivit ett valmanifest innebär inte att de formulerar en regeringsförklaring

29 september 2006. Det är en vecka kvar tills Fredrik Reinfeldt presenterar sin första regeringsförklaring för riksdagen. Överraskningar är inte att vänta.

Den nyss avslutade valrörelsen har klargjort linjerna. Ändå är förhandlingarna mellan de fyra partierna intensiva och beskeden från förhandlingsrummen stundtals motsägelsefulla.

I en mening är det självklart. Att fyra partier tillsammans skrivit ett valmanifest innebär inte att de formulerar en regeringsförklaring, än mindre en färdig budget.

I en annan mening är dock de osäkra signalerna från regeringsbildningen oroväckande.

Ofta tycks nämligen den tillträdande regeringen ha svårt att genomföra de förändringar som ska betala de utlovade skattesänkningarna.

Det gäller för a-kassan, där höjda avgifter och sänkta ersättningar är viktiga för att en borgerlig budget ska hamna i balans.

Nu är det tveksamt om förändringarna verkligen kan genomföras från årsskiftet.Förändringarna påverkar inte bara enskilda, möjligen med retroaktiv verkan, utan också de fristående a-kassorna.

Det förutsätter samråd, och en grundlig beredning.

Experter på a-kassan har uttryckt sitt tvivel på att det alls kan göras fram till årsskiftet.

Det ser också ut som om den borgerliga regeringen får svårt att snabbt spara i arbetsmarknadspolitiken.

Valrörelsens aggressiva utfall mot arbetsmarknadsåtgärder ersätts nu av löften till plusjobbare om att få behålla anställningen. Rimligt – motsatsen skulle få stora personliga konsekvenser. Men en stor besparing uteblir.

Mycket pengar ska sparas genom att trafikförsäkringen övertar en del av sjukförsäkringens åtaganden.

Den besparingen tvingades allianspartierna räkna ner redan tidigare, efter kritik från bland annat försäkringsbolagen.

Det är svårt att tro att en total förändring av systemet kan genomföras snabbt.

Att dessa problem tycks överraska de borgerliga politikerna är förvånande, och lite skrämmande.

Trots ömsesidiga hembesök, gemensamt manifestförfattande och militanta äntringsstyrkor har uppenbarligen inte grundläggande förvaltingsprinciper som beredningstvång och samråd stått på dagordningen.

Alliansen tycks märkligt oförberedd för regeringsarbetets vardag.

Därför lär de förslag som ska finansiera de utlovade skattesänkningarna dröja. Det ställer Reinfeldt inför ett dilemma. Han kan hålla fast vid det ansvar han talat om i valrörelsen. I så fall kommer hans, sannolikt otåliga, väljare att få vänta på skattesänkningarna.

Han kan också överge principen om att finansieringen ska komma först och genomföra de populära delarna av sin politik utan att betala för dem. Dessvärre en väg som prövats förr.

IP (ingvar.perssson@aftonbladet.se)