Bouna och Zyed – döda för ingenting?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På en sliten fotbollsplan i nordöstra Paris pågick en fotbollsmatch. Det var i månadsskiftet oktober–november förra året. Ungdomarna bar vita t-tröjor med budskapet ”Bouna och Zyed. Morts pour rien”.
Två tonåringar, Bouna Traoré och Zyed Benna, hade ”dött för ingenting”. Ihjälbrända i en transformator i förorten Clichy-sous-Bois. De hade försökt gömma sig för polisen. De flydde inte för att de gjort något, bara i skräck för polisbilen och uniformerna. De dog för ingenting.
Tragedin i förorten omvandlades i det stora, landsomfattande förortsupproret, utsträckt i tiden mellan 27 oktober och 17 november. Många tusental bilar brändes. Skolor, symboler för många ungas misslyckanden, attackerades.
Högerregeringen införde undantagstillstånd. Inrikesminister Sarkozy kallade de upproriska ungdomarna för ”slödder”. De borde spolas bort av högtryckssprutor, sa han.
Clichy-sous-Bois, halvannan mil öster om Paris, har 30?000 invånare, instängda i slitna 60-talshus. Många, kanske en tredjedel, har invandrarbakgrund. Ungdomsarbetslösheten mäts till runt 50 procent.
Förorten klassificeras med hjälp av förkortningen ZUS, uttytt ”känsliga stadsmiljöer”. Fem miljoner lever i ZUS: splittrade familjer, hög arbetslöshet, hälsoproblem långt över genomsnittet, systematisk diskriminering och de är långt från verkligt medborgarskap.
Regeringar, höger såväl som vänster, har slussat in ganska stora bidrag till förorterna och till det som kallas ”de farliga klasserna”. Då och då har de eländigaste bostadskvarteren sprängts i luften.
Les beurs, ungdomar med någon tillhörighet till Nordafrika, har demonstrerat och organiserat sedan drygt två decennier. De krävde bland annat kommunal rösträtt. En gång ett löfte från Mitterrandregeringen, ännu inte uppfyllt.
De regeringsbärande partierna hukar och skräms av landets starka, organiserade främlingsfientlighet. Sarkozy, som vill bli president med hjälp av röster från Le Pens Nationella fronten, deporterar fattiga squatters från Paris och lovar driva tiotusentals ”papperslösa” ur landet, om de så arbetat i tio år och har barn som går i fransk skola.
En motrörelse växer sig allt starkare. Folkliga organisationer som solidariserar sig med de papperslösa och de hemlösa. Frivilliga läkarorganisationer som tar sig an flyktingar. Kyrkliga organisationer som ger juridiskt och socialt stöd åt hotade invandrare. ”Lärare utan gränser” och fadderskapsföreningar, som arbetar för de barn och familjer som hotas av att kastas ur landet.
Ettårsminnet av förortsupproren kan lösgöra nya våldsamma aktioner men också förvandlas till breda solidaritetsaktioner. I dag, exempelvis, samlas folk över hela Frankrike för att demonstrera mot segregation, klassförtryck och rasism.
Lite högtidligt: de vill sudda ut det sorgliga budskapet att Bouna och Zyed dog för ingenting.