Löfven måste stå upp för rättvisan

73-punktsprogrammet räcker inte

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Så är då Stefan Löfven till sist vald, eller i alla fall tolererad. Under helgen ska han formulera en regeringsdeklaration baserad på en önskelista från Annie Lööf och Jan Björklund. Med tanke på vilken betydelse detaljerna fått i tidens politiska turer gör Löfven nog klokt i att på ett eller annat sätt få med varenda en av de 73 punkterna på måndag.

Löfvens regering måste nämligen utgå ifrån att det som har avtalats också ska levereras. Bakgrunden i fackföreningsrörelsen har kanske inte gjort Stefan Löfven till någon övermänsklig politisk förhandlare, men det har definitivt givit honom uppfattningen att uppgörelser ska hedras.

Avtalets beska delar

Det gäller också de beska delarna av avtalet. I den politiska debatten har det talats mycket om två frågor, uppluckringen av anställningsskyddet och marknadsinflytandet på hyresmarknaden. Det är extremt viktiga ämnen där risken för riktigt dåliga förändringar är stora. Det är dessutom områden som direkt påverkar människors vardag.

Regeringen kommer, precis som mittenpartierna, att bli varse att protesterna på dessa punkter inte försvinner. Inte från folkrörelserna och inte från denna ledarsida.

Orättvis fördelning

Ändå är det fördelningspolitiken som blir den nya regeringens mest akuta problem. Sanningen är att de 73 punkterna innehåller saker som aktivt kommer att bidra till större klyftor mellan rika och fattiga. På måndag kommer Stefan Löfven att tala om avskaffad värnskatt, sänkta marginalskatter och höjda Rut-avdrag, för att bara ta några exempel.

”Gammaldags” sa LO:s Karl-Petter Thorwaldsson inför statsministervalet.
Det är, för att tala klartext, en fördelningspolitik som inte är värdig en socialdemokratisk statsminister.

Löftet till väljarna

Just därför måste Stefan Löfven nu visa att regeringen inte tänker nöja sig med de 73 punkterna. Löfven måste beskriva hur han och hans ministrar tänker hålla sina löften till både Lööf och Björklund och till alla de väljare som faktiskt röstade på Socialdemokraternas löften om rättvisa.

Man skulle kunna säga att det nu är upp till Löfven att berätta hur de fördelningspolitiska effekterna av Lööfs och Björklunds önskelistor ska kompenseras med politiska reformer för rättvisa. Han måste visa att regeringen faktiskt tänker föra socialdemokratisk politik.

Det kan göra en redan lång regeringsdeklaration ännu längre, men det kan faktiskt inte hjälpas.