Välkommen in i matchen
”Och visserligen är Gustav Fridolin en politisk veteran, men Obamakavajen fyller han inte ut på långa vägar.”
Att regeringen under året har tagit många lätta poäng på spel mot ett mål blev uppenbart i gårdagens partiledardebatt.
Nu går det inte längre. Det finns äntligen ett fungerande motståndarlag i svensk politik igen.
Statsministern har det senaste halvåret varit märkligt frånvarande på den politiska scenen. När han i går dök upp igen försökte han få diskussionen att handla om ekonomiskt ansvarstagande, och arbetslinje mot bidragslinje. Budskapet var: Stabiliteten, det är jag.
Problemet för Fredrik Reinfeldt är att han inte längre kan sätta ramarna för vad det politiska samtalet ska handla om.
Håkan Juholt utmanade regeringens verklighetsbeskrivning. Visst går ekonomin bra. Men de ökande resurserna borde inte läggas på fler jobbskatteavdrag, utan på investeringar i bättre skolor. Det är en bra fråga att ta strid om.
Det blev också uppenbart att barnfattigdomen är en fråga som har kommit för att stanna. Fredrik Reinfeldts ovilja att erkänna problemet var en studie i systemförsvarande i äkta göranperssonsk pampanda.
Måste svälja stoltheten
Allra jobbigast för regeringen verkar dock vara att slutligen tvingas erkänna att de inte har egen majoritet i riksdagen. Nyval är fortfarande långt borta, men det blir en svettig höst för Fredrik Reinfeldt om han inte sväljer stoltheten och börjar sy ihop parlamentariska majoriteter för att få igenom sina förslag.
Även Gustav Fridolin gjorde i går sin första riksdagsdebatt som partiledare. Han försökte sig på konststycket att flyta ovanpå, och inta en statsmannamässig hållning där sociala frågor, inte miljö- och klimatpolitiken stod i fokus. Frågan är om det var så smart. Miljöpartiets väljare står till vänster politiskt, men har valt partiet för att de känns som ett visionärt alternativ. Och visserligen är Gustav Fridolin en politisk veteran, men Obamakavajen fyller han inte ut på långa vägar.
Svingade vilt
Plågsammast att bevittna i debatten var dock den vilt svingande Jan Björklund och sluggeraktiga Maud Olofsson. Det mesta talar för att det är deras politiska dödsdans vi nu bevittnar, och att deras tid i rampljuset är på väg att rinna ut.
Valet avgjordes inte i går. Det kommer avgöras av hur ekonomin går, och hur bra Socialdemokraternas politik blir när den väl kommer.
Men skiljelinjerna blev lite tydligare i dag.
– Sverige går som tåget och det är min förtjänst, var Fredrik Reinfeldts budskap.
– Ekonomin går bra men något viktigt håller på att gå sönder i vårt land, kontrade Håkan Juholt.
Nu kan matchen börja.