Ett slags golf med skarp ammunition
Upplega säger man när snön ligger kvar på trädens grenar. Ett vackert ord.
I det första matta gryningsljuset förvandlas hemmaskogens granar och tallar till runda, vita former. Som något av den katalanske arkitekten Gaudí. En hackspett letar försiktigt efter insekter inne bland träden, lite snö rasar från en gren.
Annars är det tyst. Stövaren som söker igenom skogen i jakt på ett färskt spår efter hare har en ganska hopplös uppgift. I det här vädret sitter hararna helst stilla.
Många uppfattar jakt som något slags fritidssyssla för män med för mycket tid och för mycket pengar. Ett slags golf med skarp ammunition. Kanske är det inte så konstigt.
Direktörer som åker helikopter
När det skrivs om jakt handlar det antingen om direktörer som åker helikopter till passet och får smisk på stjärten i tyska slott eller om kontroversiell jakt på rovdjur.
Det är Jan Guillou i Afrika och mutanklagelser mot Anders Borg.
Samtidigt vet jag ju att de allra, allra flesta av landets jägare inte alls känner igen sig i bilden av jakten som en exklusiv statusmarkör. För dem handlar det om att lära känna och vårda viltet. Och om att ta vara på en naturresurs. Ett slags allmogejakt, för att använda ett annat vackert gammalt ord.
Och antalet kvinnliga jägare växer, även om de fortfarande är en försvinnande minoritet.
I de stora städerna har jägarna i genomsnitt högre inkomster än den övriga befolkningen. Men i skogsbygderna i norr och söder är det precis tvärt om.
I boken “Jaktens historia i Sverige” har redaktörerna Kjell Danell, Roger Bergström, Leif Mattsson och Sverker Sörlin samlat en bild av hur dagens jaktkultur har vuxit fram. Och det är två saker som går igenom historien.
Överutnyttjar naturen
Dels handlar det om människans överutnyttjande av naturen. Med jämna mellanrum har vi varit på väg att utrota viltstammarna, och det har antingen krävts riktiga katastrofer eller regler som kunnat respekteras för att vända utvecklingen.
Det mönstret känns igen.
Möjligen med undantag för de jägare som en gång följde den smältande isen norrut har klassamhället också alltid återspeglats i jakten. Kanske kan man säga att överklassens privilegier bit för bit erövrats av oss andra, också i skogen.
Kanske är det därför frågor om jakt alltid väcker starka känslor.
Det handlar om tillgången till vapen och till rasrena hundar, men framför allt gäller det rätten till naturen.
Som ofta i den svenska historien tycks de breda idealen ha formats i en smältdegel av traditioner, imiterade överklassbeteenden och modern vetenskap.
Dagens fritidsjägare - antingen han är godsherre i Södermanland eller hon är älgjägare i Västerbotten - är i hög grad resultatet av den processen.
I morgon är det julafton. Det är faktiskt en klassisk dag för harjakt.
LEDARE: Direktörernas lyxiga jakt skämmer ut enFölj Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.