Hbt-rörelsen har kvar kompassen
1 augusti 2010. Transfrågan
I går gick Prideparaden genom Stockholm. Paraden hade fler deltagare och åskådare än Kristdemokraterna hade väljare i senaste riksdagsvalet. Verklighetens folk – Göran Hägglunds krystade och numera varumärkesskyddade slogan – känns allt mer overklig.
I fredags var det partiledardebatt på Stockholm Pride. En stol för varje partiledare och en stol som stod tom. Den tillhörde Göran Hägglund. Han tackade nej till att medverka, precis som Göran Persson gjorde inför valet 2006.
Värdekonservatismen är på dekis i svensk politik, men någon ska väl ändå försvara den. Om än i talande tysthet.
När den könsneutrala äktenskapslagen klubbades av riksdagen fanns en rädsla för att hbt-rörelsen hade tappat kompassen. Vad skulle bli nästa steg, när den segdragna striden om allas rätt att gifta sig hade vunnits?
Rädslan var obefogad. När den könsneutrala äktenskapslagen är på plats kan hbt-rörelsen ägna sig åt andra frågor som på ett tydligt sätt är kopplade till mänskliga rättigheter, oavsett könsidentitet och sexualitet.
Dit hör givetvis transfrågorna. En föråldrad och moralistisk lag från 1972 säger att personer som korrigerar sitt kön ska vara myndiga, ogifta, svenska medborgare och steriliserade. Att tvångssteriliseringar förekommer i Sverige 2010 är naturligtvis vidrigt.
Redan 2007 kom en statlig utredning som gjorde det möjligt att slopa tvångssteriliseringarna. Och i somras föreslog Socialstyrelsen att kraven på att vara svensk medborgare, ogift och steriliserad för att korrigera sitt kön ska tas bort.
Göran Hägglund har varit socialminister sedan 2006. Som ansvarigt statsråd har han haft alla möjligheter att en gång för alla sätta stopp för tvångssteriliseringarna. Detta svarta kapitel i svensk historia, som Reinfeldt uttryckte det i partiledardebatten.
Men ingenting har hänt. Kristdemokraterna har valt att använda sitt inflytande som regeringsparti för att fördröja processen, skriver RFSL i en kartläggning av hur riksdagspartierna har hanterat hbt-frågorna under mandatperioden.
I fredags meddelade Hägglund plötsligt, via Dagens Nyheter, att han kan tänka sig låta Socialstyrelsens förslag ligga till grund för en lagändring.
– Är det så att alla gör tummen upp kan det leda till att vi gör en del lagändringar, sa socialministern.
Något tydligt besked om att tvångssteriliseringarna ska bort var det rakt inte, som en skarp och debattlysten Mona Sahlin påpekade under partiledardebatten.
Men allianskamraterna tog genast Hägglunds uttalande som intäkt för att nästa mandatperiod, då minsann. Då ska vården för transpersoner bli människovärdig och anständig.
Även asylpolitiken har stått i centrum under årets Pridefestival. Samkönade relationer är förbjudna i 85 av världens länder. I åtta av dem är straffet döden. Den svenska lagstiftningen säger att människor som förföljs på grund av sin sexualitet eller sitt kön har rätt till asyl i Sverige.
Ändå skickar Sverige tillbaka hbt-personer till länder där det råder fara för deras liv och säkerhet.
Fredrik Reinfeldt duckade i partiledardebatten. Den individuella prövningen av människors asylskäl ska prövas av domstolar, sa han.
Maria Wetterstrand var mer tydlig:
– När personer som kommer från länder där homosexualitet straffas med döden får veta att de kan åka tillbaka dit och leva i garderoben resten av sitt liv, så är det inte att följa den lag vi stiftat, sa hon.
Här är de rödgröna förkrossande överens.
Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ska enligt lag vara grund för asyl i Sverige. Utredningar visar på oklarheter i bedömningen av asylskälen vid Migrationsverket. Det är oacceptabelt att stereotyper och fördomar påverkar handläggningen. Hbt-personers möjlighet till asyl i Sverige behöver förbättras, skriver de i en gemensam programförklaring om internationell hbt-politik.
Med Mona Sahlin som partiledare verkar Socialdemokraternas och Moderaternas oheliga allians i flyktingpolitiken äntligen vara bruten.