Försäkringskassan säger till sist att de gjorde fel
Jag vet inte hur många artiklar jag har skrivit
Jag vet inte hur många artiklar jag skrivit om Försäkringskassan sedan Anders Borg, Sven-Otto Littorin och Cristina Husmark Pehrsson (är det någon som minns henne?) för femton år sedan började slakta sjukförsäkringen.
Det jag vet är att det är många. En sökning i arkivet fyller snabbt en hel skärm. Det jag också vet är att sjukförsäkringen är en av de frågor som engagerar Aftonbladets läsare. Efter var och en av de texter vi skrivit har mejlkorgarna fyllts av förtvivlade berättelser om vanmakt och att inte bli tagen på allvar.
Dessutom vet jag att politiker - borgerliga och socialdemokratiska - och Försäkringskassans chefer nästan alltid avfärdat kritiken som gnäll eller missförstånd. De som klagat hade varken förstått reglerna eller att de borde rycka upp sig och gå till jobbet.
Jag har skrivit om sjuka som uppmanas söka jobb som inte finns och om andra som bokstavligen dött i väntan på att få ersättning. Det har varit historier om handläggare som firat avslag med tårta och om politiker som avfärdat alla klagomål som en fråga om pedagogik.
"Som att försöka dansa med en myndighet" sjunger Lars Winnerbäck.
Ibland har det känts hopplöst, men inte hälften så hopplöst som det måste vara att slåss mot verklighetsfrämmande regler och en känslokall byråkrati.
Reglerna har ändrats, det är sant. Chefer och ministrar har fått gå. Men vittnesmålen från människor som nekats sjukersättning har varit sig häpnadsväckande lika. Makthavarnas ton också.
Min kritik mot Försäkringskassan har aldrig handlat om enskilda tjänstemän. Den har riktat sig mot politiska beslut och vad som sett ut som en myndighetskultur med sin källa högst upp i toppen.
Hela den bakgrunden behövs för att förstå varför ett pressmeddelande som skickades ut för en tid sedan kan väcka hopp. I slutet av maj berättade Försäkringskassan nämligen att man gått igenom sina avslagsbeslut mellan 2018 och 2021.
Resultatet visar att antalet avslag ökade fram till 2020. Dessutom finns det skillnader som tycks hänga ihop med var de sjuka bott och vilken diagnos det handlat om. Den som haft en svag ställning på arbetsmarknaden har oftare fått sjukpenningen indragen.
Inget av det där är något att bli glad över. Men att Försäkringskassan erkänner att det finns problem och till och med kallar kritiken för "berättigad" gör att i alla fall jag känner ett litet hopp. Tydligen har signalerna från socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi och den nye chefen Nils Öberg gått fram.
Det löser inte alla problem och det kommer inte hindra människor från att med rätta känna sig illa behandlade. Men det visar i alla fall att det finns någon som har lyssnat.