Snart kommer hela startelvan från Danderyd
Runt om i Sverige går unga fotbollsspelare hem från träningen med en klump i magen. De har precis fått veta att turneringen som laget ska åka på kostar flera tusen kronor per person. Hemma väntar kanske en ensamstående förälder som redan förklarat att lagavgifterna blivit för dyra.
Fotbollen har beskrivits som en av de sista idrotterna där alla kan lyckas, oavsett bakgrund. Det stämmer inte längre.
Inte mindre än fyra spelare i årets svenska VM-trupp började sina karriärer i Brommapojkarnas ungdomsakademi. Där kan en säsong kosta upp emot 16 000 kronor, enligt en undersökning som P3 genomförde tidigare i år. Brommapojkarna är en stormakt inom ungdomsfotbollen och lockar talanger från hela Stockholmregionen. Men med sådana avgifter lär det inte vara i Fittja eller Tensta rekryteringsbasen finns, snarare Täby och Danderyd.
Föräldrar tvingas släcka sina barns intressen
Alla kan inte räkna med att talang och motivation räcker. De kostsamma resorna blir fler och fotbollsskorna dyrare. Många föräldrar tvingas därför släcka sina barns idrottsintressen, eller göra orimliga uppoffringar. I SVT:s nya dokumentär om Zlatan Ibrahimovic berättar han om hur föräldrarna sköt på hyran för att råd med ett av hans träningsläger som barn.
Varför är då höga deltagaravgifter inom fotbollen viktiga att diskutera? Det är väl ett särintresse som är upp till var och en att bekosta?
Så enkelt är det inte. Den svenska idrottsrörelsen har bidragit till att skapa tillit mellan människor – så kallat socialt kapital. Under träningar, läger, cuper och seriematcher har familjer från olika områden och bakgrunder möts. Vi vet också att idrotten kan utföra underverk i integrationsprocessen om den görs tillgänglig för nyanlända. Ekonomisk utslagning inom fotbollen demonstrerar på så vis hur ojämlikhet raserar funktioner som tidigare förenat.
Danderyd får mest statligt ungdomsstöd
Det finns politiska styrmedel för att uppnå ett mer jämlikt idrottande, men de används inte på rätt sätt. Förra året kunde vi läsa granskningar om hur det statliga ungdomsstödet till lokala idrottsföreningar var grovt snedfördelade. De rika kommunerna tilldelades mest och de fattiga minst. Vilka fick allra mest? Det fick Danderyd och Täby – Sveriges två rikaste områden. Fördelningen måste bli bättre.
Idrottsrörelsen behöver också uppfinna nya arbetssätt för att barn från fattiga familjer ska kunna elitsatsa. Klubbarna måste samverka med civilsamhälle och företag för att göra utrustning och anläggningar tillgängliga. Det tjänar samhället på.
Vårt landslag må vara starkt nederlagstippat i år, men vår idrottsrörelse är av världsklass. Den borde fler vara en del av. Landslagströjor ska inte vara ett privilegium för de rika.