En tickande bomb – på hemmaplan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En tickande bomb, sa arbetslivsminister Hans Karlsson och varnade för ett mindre folkligt uppror sedan EU:s kommissionär för den inre marknaden, irländaren Charlie McCreevy, i veckan besökt Sverige.

McCreevy passade nämligen på att deklarera att de svenska kollektivavtalen enligt hans mening strider mot EU:s regler.

Svenska fackföreningar får, enligt irländarens mening, inte som i Vaxholm kräva att lettiska arbetare ska få svenska arbetsvillkor.

Möjligen hajar kommissionär McCreevy, som alldeles säkert studerat sitt lands historia, till när han ser översättningen av arbetslivsministerns uttalande. Bomber och uppror har ju spelat en inte obetydlig roll på den gröna ön.

Får McCreevy bestämma skulle det inte bara innebära enorma problem på den svenska arbetsmarknaden.

Det skulle dessutom vara mycket generande för de socialdemokratiska ledare som för drygt tio år sedan övertygade sina väljare om ett medlemskap i EU, bland annat just med löftet att kollektivavtalssystemet inte skulle påverkas.

Den svekdebatten kommer inte att bli rolig.

Ändå skulle Karlsson faktiskt kunna rikta sin vrede mot närmare motståndare än den irländske kommissionären. Borgerliga politiker och Svenskt Näringsliv har i princip redan sagt det McCreevy nu säger.

Långt innan EU:s domstol har funderat färdigt kommer frågan om den svenska arbetsrätten att prövas i nästa års val.

–?Inshalah, vi är på väg mot Luxemburg, deklarerade Turkiets utrikesminister Abdullah Gül när han till sist kunde bekräfta att EU och den turkiska regeringen lyckats komma överens om att starta förhandlingar.

EU kan inte längre fungera som en kristen klubb, och det beror inte bara på relationen med Turkiet. I Västeuropa finns i dag minst 15 miljoner muslimer. Det måste påverka vardagen och politiken.

I fortsättningen är det inte bara ”med Guds hjälp” utan också ”om Gud vill” som gäller i europeisk politik.

Inför valet till Europaparlamentet dömde jag ut junilistans kombination av internationell marknadsliberal och småaktiga politiska nationalism.

Jag trodde faktiskt inte att en samling bankdirektörer skulle uppfattas som folkliga.

Fel, fel, fel har det visat sig. Vårt behov av vördnadsvärda herrar i snygga gångkläder ska inte underskattas, och när jag i måndags såg Lundgren hålla torgmöte för ett antal tv-kameror och några sympatisörer kunde jag konstatera att han onekligen bär upp sin mörka kostym.

Den här gången kommer jag med andra ord att ta ekonompartiet på allvar. Inte minst den kristdemokratiska partiledningen uppmanas göra likadant. Om Alf Svensson slutar ligger en hel planhalva vidöppen för Lundgren.

Men visst är det en lustig detalj att samma politiker som för ett år sedan ville väljas till EU-parlamentet eftersom Bryssel beslutade för mycket nu söker sig till riksdagen eftersom besluten ändå fattas i Stockholm.

AIK är klart för avancemang och Djurgården är på väg mot seger i allsvenskan. Åter tvingas vi lyssna till en massa prat om fotbollens huvudstad.

Ändå kan det vara värt att notera att två av de tre mest lysande svenska fotbollsstjärnorna faktiskt talar skånska. Och den tredje ... Ja han låter i alla fall mycket mer lik Per Gessle än Jerry Williams.

Själv räknar jag med att få vänta ytterligare en vecka innan kontraktet för Degerfors definitivt är säkrat.

Ingvar Persson