Att tanka är ett elände

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att tanka min Volvo Duett är ett litet elände. Inte främst för att det räkneverk som berättar vad det kostar med dagens priser snurrar fortare än den elektroniska tidtagningen vid ett hundrameterslopp.

Faktum är att den snart fyrtio år gamla B?18-motorn är ganska snål. Strax under en liter milen vid blandad körning, betydligt mindre på normala landsvägar. Dessutom går det inte många liter i tanken.

Problemet är i stället att tankens placering och konstruktion inte anpassats till moderna pumpar med returventilation och överfyllnadsskydd. Pumpen slår kort sagt ifrån gång på gång där man står böjd och försöker se hur mycket som egentligen finns i tanken.

Ändå undrar jag om inte Duetten på ett vis faktiskt är grunden till ett av Sveriges stora miljöproblem. Vår entusiasm för stora och törstiga bilar.

Bilparken i Sverige tillhör Europas största och tyngsta. Dessutom blir svenska bilar äldre än bilarna i de flesta andra länder.

Tillsammans betyder det att svenska bilar drar mer bensin och släpper ut mer avgaser än bilarna i de flesta andra länder. De blir dyrare att köpa, äga och köra.

De allra flesta gånger vi använder bilen gör en Toyota Yaris jobbet precis lika bra som en Volvo V?70. Dessutom är den lättare att parkera.

Om bilägande bara var en fråga om rationella kalkyler borde valet vara enkelt.

Ändå fortsätter svenskarna att köra sina stora och tunga bilar, möjligen utrustade för att kunna drivas av alkohol eller gas. Och vid sidan av tjänstebilsregler och återförsäljarnät tror jag som sagt att en av de viktigaste förklaringarna är herrgårdsvagnen från Lundby i Göteborg.

Det är nämligen väldigt bekvämt att ha en stor bil, och efter en Volvo Duett blir det mesta litet.

Själv har jag kört det mesta i det jättelika skåpet. Bord och stolar, kökssoffor och trampcyklar. Duetten är det självklara fordonet när skräp ska till återvinningsstationen eller vårens förhoppningar köras hem från plantskolan.

Dessutom har jag, bara i sommar, tillbringat åtskilliga nätter i skåpet. En madrass och några gardiner förvandlar bilen till ett rullande sovrum. Takhöjden och luftvolymen gör att den instängda och fuktiga känsla som brukar drabba den som sover i en bil aldrig infinner sig.

”Jag skriver tält”, sa en förvirrad kassör på en campingplats i Helsingborg.

Blanketterna hade ingen ruta för Duetter.

Sedan Duettens dagar har herrgårdsvagnar alltid tillhört de mest sålda i Sverige. Volvo 245 och 740, Saabs 95 och kombikupéer har transporterat folkhemsmedborgarna. Sossecontainrar som det lite föraktfullt brukar heta.

I dag köper allt fler stadsjeepar.

Om svenskarna ska fås att överge sina stora och tunga bilar, och det är dessvärre alldeles nödvändigt om utsläppen ska minska, krävs kanske riktade skrotningspremier. Men framför allt måste miljövänner och politiker tala klarspråk. En mindre bil är också många gånger mindre praktisk. Men den är mer ekonomisk och den förstör mindre av resurser och miljö. Det är nog en fråga om överlevnad.

Ingvar Persson