S-ledare till Attac
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-04
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Världens bästa land vill byta regering
OSLO
Ungdomar från Kirkens bymisjon spikar upp en talartribun framför Stortinget. Partierna ska diskutera den norska fattigdomen. Medan jag väntar läser jag en trave tidningar. En huvudnyhet berättar att FN för femte gången i rad utsett Norge till världens bästa land att leva i. Inget fint utgångsläge för den sociala indignationen. Högerpopulistiska framstegspartiet försöker: Pengarna räcker inte till alla minoriteter, invandrare, homofiler och journalister till exempel.
Bredvid mig sitter en kvinna från Guatemala. Hon och hennes kamrater samarbetar med stadsmissionen. Kvinnan berättar för mig att hon är vän med Rigoberto Menchu, som kom till Oslo första gången 1992 för att hämta Nobels fredspris. Den här sensommaren nöjer sig Menchu med att predika i kyrkan.
Inga valtal. När den norska fattigdomsdebatten är slut säger kvinnan till mig: ”Vi har det värre i Guatemala.”
Jag samtalar en stund med Kristin Halvorsen som leder SV, det vänstersocialistiska partiet som kan räkna in cirka 12 procent av väljarna vid valet nästa måndag:
– Varför finns det inget feministiskt parti i Norge? frågar jag.
– Kvinnorna litar på oss. 60 procent av våra väljare är kvinnor.
När jag lämnar Halvorsen överfalls jag av en uniformerad kvinna, hon är utsänd av Kvinnopatrullen. Den håller ordning på partierna och feminismen: ”Högern och framstegspartiet är i särklass sämst.”
Gudrun Schyman har varit på besök, berättar kvinnopolisen: ”Det var fullsatt, men ännu är vi inte mogna för ett feministiskt parti.” Jag säger till henne att det är nog inte Sverige heller.
För några år sedan skulle jag intervjua arbeiderpartiets gamle ledare Reiulf Steen inför 300 svenska journalister. Han hade skrivit en bok om ”journalismen”. Steen hade en hård natt bakom sig och var kvar i dimmorna när vårt samtal inleddes. Han klarade knappt ens enstaviga svar. En tung samtalstimme. Steen har kvicknat till och skrivit en ny bok, ”Örnen har landat”. En kritisk granskning av socialdemokratiskt sönderfall. Vi lever i en revolutionär tid, den andra kapitalistiska revolutionen, skriver Steen. Vänstern måste enas och skriva ett nytt ”kommunistiskt manifest”. Reiulf Steen har blivit vice ordförande i Attac. En gammal örn har landat.
Steen är en norsk motsvarighet till Kjell-Olof Feldt, fast norrmannen håller förstås till vänster.
Det tycks också de norska väljarna göra. Den röd-gröna alliansen leder klart i opinionsmätningarna. ”Arbeiderpartiet står nära LO den här gången. Vi har slutat säga ja till privatiseringar och marknadslösningar”, säger Britt Hildeng till mig. Hon står på samma Oslo-valsedel som Jens Stoltenberg. En aning Tony Blair fast med massivt folkligt stöd.
Jag träffar vänstersocialisternas partisekreterare Bård Vegar Solhjell på en krog på Karl Johan: ”Vi i den röd-gröna alliansen har lovat att ta hem de norska soldaterna från Irak. Vi är eniga med arbeiderpartiet.” Slut på fyrtiofem års utrikespolitisk strid mellan socialdemokratin och vänstersocialisterna.
Arbeiderpartiets radikalisering lockar VS-väljare, säger Solhjell utan att verka särskilt bekymrad. Han vet att hans partiledare Kristin Halvorsen snart kan stiga in antingen i UD eller i finansdepartementet.
Socialliberalismen är lika stendöd i Norge som Sverige. Venstre, en gång ett radikalt borgerligt parti, är på väg ut ur Stortinget. Numera låter framstegspartiets Carl I Hagen som svenska folkpartister: Gärna arbetskraftsinvandring. Bara de invandrarna inte får fackliga rättigheter.
Hårdare tag mot ”de bortskämda bidragstagarna”. Lag och ordning.
Den fromme statsministern Kjell Magne Bondevik är på väg bort från politiken. Hans regeringsunderlag har bara runt 25 procent av rösterna. Borgerligheten är på väg att omgrupperas. Högerväljarna, som leds av Göran Persson-kopian Erna Solberg, vill bilda allians med Hagens trupper.
Sammanbrott inom högern. Samling till vänster.
Den norsk-svenska unionen borde återuppväckas. Åtminstone för några år.