Kan man köpa en svensk politiker?
3 SEPTEMBER 2013. Partifinansiering
Kan man köpa politik i Sverige?
Jag hoppas innerligt inte det. Men jag börjar faktiskt undra.
I de flesta andra länder i världen är det strikt reglerat hur partier och politiker finansierar sina kampanjer.
Av goda skäl. Politiken bestämmer förutsättningarna för företagande och privatpersoner. Det finns alltid starka intressen som vill ändra reglerna till sin fördel.
Det är egentligen inte så konstigt. Frågan är vad man gör åt det.
I Sverige finns inga regler alls. Därför har vi också i flera omgångar fått stenhård kritik från bland annat Europarådet och Transparency International.
Av de politiska partierna är det Moderaterna som tjänar mest på att det ser ut som det gör. Det handlar om många tiotals miljoner som gått rakt in i partikassan och använts för att vinna valen 2006 och 2010. Vem som betalat vill Moderaterna inte berätta.
Detta är i stort sett unikt.
I Europa är det bara Malta, San Marino och Schweiz som saknar lagstiftning.
SD ställde sig utanför
Det är svårt att föreställa sig något annat land, utom en korrupt bananrepublik, där det största regeringspartiet vägrar berätta vem de får sina pengar ifrån, och vilka gentjänster denne någon kan tänkas vilja ha.
I riksdagen har frågan drivits länge av Folkpartiet och Miljöpartiet. Socialdemokraterna satte 2010 äntligen ner foten och började förespråka en lagstiftning. Längst av alla höll Moderaterna emot.
För ett par år sedan ledde debatten till en frivillig överenskommelse mellan sju av riksdagens åtta partier om att redovisa bidrag över 20 000 kronor. Bara Sverigedemokraterna ställde sig utanför – orsakerna kan man bara spekulera i.
Strax efter påbörjades äntligen arbetet med en ny lag på justitiedepartementet. Det drog ut på tiden och förslaget presenterades i somras. Nu har remissvaren kommit.
Bjuder in till korruption
Förslaget är en katastrof. Det innehåller nämligen inga förslag till regler kring anonyma bidrag till politiska kampanjer. I stället föreslår man att de uttryckligen ska tillåtas – till obegränsade belopp. I klartext innebär det att Moderaterna även i valrörelsen 2014 kommer att kunna ta emot hemliga bidrag.
Fundera ett slag på vad det skulle kunna innebära.
Låt mig ta ett exempel. Socialdemokraterna går till val på att begränsa vinsterna i de stora välfärdsbolagen. Det är alltså ekonomiskt rationellt för dessa företag, och deras ägare, att arbeta för att Stefan Löfven inte ska bli statsminister. Hur påverkar det intresset för att finansiera Moderaternas valkampanj?
I valet nästa år gäller den nya vallagen. Det kommer för första gången att räcka att fem procent av dem som röstar på ett visst parti kryssar en kandidat för att hen ska ha en chans att komma in i riksdagen. Kombinationen av ett större inslag av personval och obefintliga regler kring kampanjfinansiering är osund, och inbjuder till korruption.
Vi har en naiv självbild
Får vi kandidater till riksdagen nästa år vars personvalskampanjer finansieras av exempelvis välfärdsbolag? Och vilka kommer de vara lojala med efter valet – sina väljare, eller sin finansiär?
Det går inte att veta.
Inte i dag. Och inte med det nya förslaget.
Sverige är ett litet land. Vi har ibland en självbild som är förskräckande naiv. Men det finns ingen naturlag som gör våra politiker extra hederliga eller sätter ekonomiska drivkrafter ur spel just här. Vill vi skydda oss mot korruption måste vi bygga regelverk som förhindrar det.
Frågan kvarstår: Kan man köpa en svensk politiker?
Jag vet inte.
En sak är dock säker. Det finns inget som tyder på
att det skulle bli svårare framöver.
Tvärtom.