Rapport från de hemlösa trots att det inte är jul

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Dagens första patient på Hållpunkt Maria är en man, född 1960. Doktorn, som heter Rolf Byström, blir lite brydd när det visar sig att mannen mest behöver en tandläkare.

Men man vänjer sig. Är det inte fötterna dessa patienter söker för är det tänderna.

Egentligen är det väl en bostad de söker. Ett hem, lite vanlig normalsvensk trygghet.

Men nu är det som det är med allt fler hemlösa och uteliggare i Stockholm. För dem har man till sist fått i gång en särskild vårdcentral vid Maria på Söder, dit de kan komma utan formaliteter. Och utan pengar. De behöver inte ens vara nyktra.

Under första verksamhetsåret har de hemlösas vårdcentral tagit emot 800 patienter, varav en fjärdedel kvinnor.

Det står faktiskt i hälso- och sjukvårdslagstiftningens portalparagraf att målet är god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.

Hemlösa och uteliggare också.

Det tänker vi inte gärna på. Jo, vid jul tänker vi på det och lägger en slant i Frälsis bössa eller köper konstnärliga julkort från Stadsmissionen.

Vi tar oss friheten att påminna om hemlösheten trots att det inte är jul, står det bittert i en rapport jag fått från en socialmedicinsk konferens med landstinget och Karolinska.

Det är samtidigt en hårdhänt hälsning från min egen gamle doktor. Rolf Byström, som nu leder vårdcentralen för hemlösa, var tidigare distriktsläkare vid vår vårdcentral på Åsögatan. Sen skulle den privatiseras.

– Så ni ska sälja ut vår gemensamma egendom, muttrade jag till Byström när han tog ner stetoskopet från mina lungor.

– Inte jag, sa han.

Och nästa gång jag såg hans namn ledde han vårdcentralen för de mest utsatta, som bara offentliga sektorn bryr sig om. Nu tyckte han det var dags att visa hur en dag där ser ut.

Om jag klarar det. Han har bifogat färgbilder. Några visar fötter som ser ut som efter bombnedslag i Irak. Men det är en typisk Stockholmsbild från 2000-talet, skriver min gamle doktor:

”Den upplösta fotryggen tillhör en uteliggare med många års svårt alkoholberoende. Han hittades av mobila teamet i källaren under ett köpcentrum. Han låg och sov bland några omkullvälta kundvagnar. Mobila teamet lyckades till slut övertala honom att komma till Hållpunkt Maria, där vi fick tillåtelse att klippa av hans kängor. Här finns streptokocker, den vanligaste sårbakterien är annars stafylokocker. Patienten vill absolut inte ha penicillin men han kan tänka sig nya strumpor.”

Under en annan bild av ett infektionshärjat ben skriver doktorn:

”Patienten har tidigare suttit i sydryskt fångläger. Det låter som en variant av Alexander Solzjenitsyn, men patienten var hos oss för två veckor sedan. Han hade dessutom rikligt med löss i hårbotten, som vi behandlat efter bästa förmåga.”

Näste man ”närmar vi oss försiktigt, han är inte riktigt nykter.” Han ska få provsvar senare, men han har ju ingen adress att skicka till.

En annan är punktlig och betecknas som ”idealpatient.” Han har fått nästan ordnade förhållanden och bor i en källare, tydligen accepterad av både värd och hyresgäster. Nu får han insulin och blodsockret har gått ner.

Sen kommer en kvinna, född -63, med svårt svullen fotled, vilket hon sökt bedöva genom berusning.

Sen klarar jag inte mer den dagen. Ut i luften. Den höga fria luften över det fria Södermalm. Jag kom inte längre än till parkbiten vid Nytorgsgatan. Från bänken i skuggan anropades jag av grabbarna, ja ungefär i 60-årsåldern.

– Längesen, sa jag. Hur är det med er?

– Jämna plågor, sa en av dem och räckte fram en flaska hembränt. Men Bettan dog i onsdags.

– Bettan?

– Den långa ljusa, du vet. Och just nu när hon börjat på behandling.

Dieter Strand (ledare@aftonbladet.se)