En stendum och snordyr reform
Det kanske finns argument för stora och kostsamma rabatter på ungas arbetsgivaravgifter. Men ungdomsarbetslösheten är inte ett sådant, det vet vi i dag.
Ändå var det precis så den borgerliga regeringen argumenterade när den 2008 bestämde sig för att rabattera arbetsgivaravgifterna för alla unga – oavsett om de har ett arbete sedan tidigare eller om de nyanställs.
Kalaset kostar 19 miljarder
Enligt en granskning från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Ifau, kostar sänkningen av arbetsgivaravgiften staten 17 miljarder kronor om året.
Det är pengar som enligt Ifau skapat mycket få jobb: som mest 10 000, men kanske bara 6 000. Enligt Ifaus beräkningar har varje nytt jobb kostat oss cirka 1,6 miljoner kronor per år. För samma pris skulle man kunna få fyra undersköterskor eller tre lärare.
Nu har Ifaus siffror några år på nacken och statens kostnad för kalaset närmar sig nu 19 miljarder per år. Det är en massiv överföring av pengar till arbetsgivare som ändå skulle ha haft unga anställda.
Färre unga anställda
Det finns ingen annan bransch där så många unga arbetar som i handeln. Nu har fackförbundet Handels tagit fram en ny rapport som visar att andelen unga som är anställda i butiker sjunkit – trots de lägre lönekostnaderna.
44,1 procent. Så stor var andelen unga anställda i detaljhandeln ett år innan förra regeringen sänkte arbetsgivaravgifterna. I fjol hade andelen sjunkit till 42,3 procent.
Det är rätt häpnadsväckande.
Gång efter annan får vi veta att ungdomsrabatten är både dyr och ineffektiv, men det lär inte hindra de arbetsgivare som nu gör sig redo för att kämpa för att regeringen inte ska återställa arbetsgivaravgifter.
De får väl kämpa då. Men tro inte för en sekund att de gör det för att de bara vill underlätta ungdomars väg in på arbetsmarknaden.