Unga utan framtid är krigets bränsle
28 juni 2014. första världskriget.
Första världskriget har ofta kommit i skymundan av det andra. Det senare har ofta setts som en kamp mellan demokrati och diktatur – mellan västs civilisation och östs barbari.
Första världskriget framstår mest som obegripligt. Ett hopplöst krig i gyttjiga skyttegravar. Meningslösa offensiver mot välförsvarade befästningar. Miljoner efter miljoner unga som hamnade i namnlösa massgravar.
Många likheter
I dag är det hundra år sedan den österrikiske kronprinsen Franz Ferdinand blev skjuten i Sarajevo. Det var starten på ett krig vars like aldrig tidigare skådats.
Inte långt från Europa pågår i dag krig som framstår som lika obegripliga. Mellanöstern och Nordafrika är en krutdurk alltsedan den arabiska våren.
Likheterna med Europa 1914 är många. En av de mest intressanta är befolkningens sammansättning.
För hundra år sedan var antalet unga rekordstort i Europa. Födelsetalet låg högt under slutet av 1800-talet och barnadödlighen hade sjunkit.
En väldig grupp unga ville samtidigt in på arbetsmarknaden. När det var omöjligt blev resultatet emigration och social oro.
Jättearméer av unga män kunde lätt sättas upp. Respekten för människoliv präglades av samma överflöd.
Samma unga som med entusiasm marscherade ut i krig 1914 var de som fick nog av de meningslösa förlusterna efter ett antal år i skyttegravarna och gjorde revolution i Ryssland 1917 och i Tyskland 1918.
Kriget var inte främst en seger för ententen utan en förlust för regimerna i Tyskland, Ryssland och i dubbelmonarkin Österrike-Ungern vars arméer formligen imploderade.
Ser ingen framtid
Nu är det Mellanöstern och Nordafrika som har en motsvarande demografisk situation.
I de flesta länder i regionen är var femte person mellan 15 och 24 år. Unga människor som många gånger inte ser någon framtid i sitt eget land.
Resultatet i Europa blev oerhörda förluster i människoliv, en omritad europeisk karta och en dåligt utformad fred som lade grunden till det andra världskriget.
Den eskalerande våldsutvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika kan utveckla sig i samma riktning. Lärdomarna från första världskriget – och de är många – borde komma till omedelbar nytta. Situationen i regionen riskerar annars att bli hela världens problem.