Välgörenhet köper bara samvetet fritt
Valet gick ändå rätt bra. De värsta herrkonservativa avarterna som Göran Hägglund (KD) tvingade på Fredrik Reinfeldt (M) försvinner med den nya regeringen:
Skatteavdrag på välgörenhet slopas, vårdnadsbidraget tas bort och en extra pappamånad införs. Och Palestina erkänns.
Halleluja! säger vi åt allt det.
Den kristna högern avskyr staten och älskar familjen. Familjen är helig och heligast av alla är pappa patriarken. Det låter slitsamt för pappan, tycker jag personligen, men kanske är det inte så jobbigt om frugan sköter all markservice.
KD älskade därför vårdnadsbidraget, en sann kvinnofälla eftersom det var familjens låginkomsttagare – kvinnan – som stannade hemma. KD tycker heller inte om att ytterligare en öronmärkt pappamånad ska införas. Det är ju kvinnans uppgift att ta hand om barnen. Pappan ska göra affärer.
KD tycker om allt som cementerar gamla könsroller, KD är antitesen till feminism lika mycket som Sverigedemokraterna. Vilket säkert fungerar utmärkt så länge det inte blir skilsmässa för då står kvinnan kvar utan någonting och kan bara hoppas på allmosor från mannen.
Kristdemokrater älskar allmosor också, mer än något annat parti. Men godtyckliga privatpersoner är inkompetenta på fördelningspolitik. Vi ger till den tiggare som ser söt ut och är närmast till hands, inte till människor som saknar skor i en helt annan del av landet eller världen.
Att tjäna en hel del och skänka lite till välgörenhet känns gott
i hjärtat – särskilt om man får göra skatteavdrag – men civilsamhället kan aldrig, vill aldrig, ta tillräckligt ansvar för medborgare i behov.
Snart är det jultider och då ser vi extra tydligt hur välgörenhet blir kommersialism, skryt och konsumtion. Människor berättar på Facebook om vad de skänkt och artister får fin reklam genom att ställa upp i till exempel P3:s årliga välgörenhetsgala.
Det kanske låter som vinst-vinst men det är förlust-förlust eftersom signalen alla skickar ut är att någon annan gör jobbet åt oss, vi kan somna om och njuta av våra sänkta skatter och skänka en minimal slant till Syriens flyktingar i stället för att verkligen öppna famnen, gränserna, det som kostar på riktigt.
Välgörenhet fungerar som avlatsbrev. Man köper sig fri – men egentligen bara från dåligt samvete.
Att skatterabatten på välgörenhet, som KD drev igenom, slopas är därför en väldigt viktig signal om att staten åter erkänner sitt ansvar. Socialen kan inte längre hänvisa till privatiserad välfärd.
Bra där, regeringen.
Och bra med Palestina. Fantastiskt att Sverige tar täten i världen, som på fornstora dar, och erkänner staten Palestina. Detta tycker förstås KD minst av alla om, bortsett från SD då eftersom det ju bor muslimer där.
Bra där, regeringen.
Men sedan? Nä. Mesig mittenpolitik, ett förvaltande av högeralliansens ideologiska klassklyftetanke. Bara småpengar kommer omfördelas från de rika till de fattiga.
Men Rom byggdes inte på en dag och inte med en minoritetsregering.