Publicerad 2024-06-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
RINKEBY Evin Incir (S) slår ut med armarna.
– Man ska inte behöva vara professor i EU-kunskap för att rösta. Det man tycker är viktigt här hemma är viktigt också i Bryssel. Kvinnors och flickors rättigheter, organiserad brottslighet, klimatet och högerextremismen, säger hon.
Det är nationaldag. Mulet och varmt. På Rinkeby torg några hundra meter härifrån har människor börjat samlas för firandet. Och mellan Familjebostäders flerfamiljshus väntar omkring 20 socialdemokrater i röda västar på att börja dagens första dörrknackning.
Eller ”knack” som de säger.
Men först ska Evin Incir peppa valarbetarna.
– EU ska stå för internationell rätt. Och jag talar förstås om Israel och Palestina där nästan 40 000 nu har dött. Det är så jävla oacceptabelt, säger hon.
Evin Incir är 39 år, har suttit i Europaparlamentet sedan 2019 och står på tredje plats på socialdemokraternas lista. Hon är född i Diyarbakır i Turkiet men uppväxt i Bergsjön i Göteborg.
– Det finns de partier som vill splittra Europa. SD vill ”se över” samarbetet och då beter de sig som Putins nyttiga idioter. Jag är också orolig att Tidöavtalet kan gå på export efter valet, vi vet ju vad det betytt här i Sverige, säger hon.
Ordförande i den lokala partiföreningen, Elvir Kazinic, delar sedan upp dörrknackarna i par och skickar ut dem till olika portuppgångar. Alla samtal dokumenteras. Om någon inte öppnar får den ett flygblad i brevlådan. Det går undan, valdagen är bara dagar bort. Varje röst räknas.
Jag följer efter Mirja Räihä och Markus Kallifatides, båda är riksdagsledamöter till vardags och vana att prata med nya människor.
Första dörren öppnas av en äldre kvinna.
– Hej, jag heter Mirja, jag kommer från Socialdemokraterna. På söndag är det val.
Kvinnan får en broschyr om Fokus Järva med 46 bra saker S gör i området just nu och material om EU-valet. Hon lovar rösta, bara vallokalen på biblioteket öppnar.
Andra dörren förblir stängd.
Tredje likaså.
I fjärde möts de av ett brett leende.
– Hej , jag heter Markus.
– Ni är från Socialdemokraterna, va? Jag hejar på er. Vi säjer heja, heja. Fast förra gången vann ni inte, säger en kvinna uppfodrande.
– Har du röstat inför valet på söndag?
– Nej.
Mirja Räihä och Markus Kallifatides stannar och pratar. När dörren stängs har de nästan värvat en ny medlem till socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Och så fortsätter det våning efter våning. Lite mindre än hälften öppnar. Mottagandet är varmt. Människor är avvaktande men intresserade. Bara några få har redan röstat. Vid förra EU-valet deltog bara knappt 25 procent här, mindre än hälften av genomsnittet i Sverige.
Evin Incir har under åren i Europaparlamentet profilerat sig bland annat på frågor om kvinnors och flickors rättigheter. Hon var chefsförhandlare för EU:s första lag någonsin om mäns våld mot kvinnor. Den gick igenom i april efter hårda förhandlingar.
Den 8 mars i år belönades hon med utmärkelsen Årets kvinnogärning från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Nyligen fick hon också Fatta.nu:s Madeleine Leijonhufvud-utmärkelse för att ha arbetat för en samtyckeslag i hela EU.
Hon har även profilerat sig i flera utrikespolitiska frågor. Som kampen mot mullorna och för demokrati i Iran och för kurdernas rättigheter. Under Natoprocessen kritiserade hon återkommande den svenska regeringen för att vara naiva inför Turkiets påtryckningar.
Hennes personvalskampanj har ”Beat dictators, not women” som slogan.
Hon, och hennes parkamrat Ernad Hodzic, arbetar sig systematiskt från dörr till dörr. Knackar, pratar och lämnar material. Trappuppgång efter trappuppgång.
– Hej jag heter Evin, jag är Europaparlamentariker från Socialdemokraterna.
Yakup Yücel har inte riktigt bestämt sig vad han ska rösta på. Men han ska rösta, det vet han. Evin Incir gör vad hon kan för att övertyga honom att lägga rösten på Socialdemokraterna.
Några flickor avbryter sitt vattenkrig och tittar med stora ögon på henne.
Gång på gång återkommer hon till att valet till EU egentligen inte är krångligare än det i Sverige.
– Vi är socialdemokrater i Europa på samma sätt som vi är det i Sverige.
De flesta lovar att gå och rösta, om de sedan gör det återstår att se. Men gissningsvis blir sannolikheten större för varje gång man blir påmind om det.
Söndagen 9 juni klockan 21:00 stänger vallokalerna. Sedan är det försent, om man inte har lagt sin röst då så kommer andra att bestämma.
Valrörelsen har handlat ganska lite om EU-frågor. I början tog avslöjandet om SD:s trollfabriker det mesta syret och regeringen har fortsatt lägga inrikespolitiska förslag som vanligt. I onsdags kom exempelvis det extremt kontroversiella förslaget om ”gårdsförsäljning” av alkohol som kan bli slutet för Systembolaget.
Kunde det inte ha väntat till nästa vecka? Tydligen inte.
– Man brukar ofta tala om ”ödesval” men det här är verkligen ett ödesval. Vad händer med klimatet och stödet till Ukraina om högerextrema och Putinlojala krafter får makten? Det avgörs nu, säger Evin Incir.
Hon ser oförskämt pigg ut för att ha flängt runt på det här sättet i flera månader.
Vid lunchtid samlas alla vid Rinkeby centrum. Nu har nationaldagsfirandet kommit igång. Det utlovas ”Clowner utan gränser”, hinderbana och ansiktsmålning. Och mat.
Vid 13:05 hissas flaggan och nationalsången sjungs. Klockan 14:30 blir det valdebatt. Utöver Evin Incir är bland annat Alice Bah Kuhnke (MP), Malin Björk (V) och Abir Al-Sahlani (C) med.
Det är långt från SVT:s utfrågningar och partiernas utspel i medierna hit. Men sakfrågorna är ungefär de samma.
Ska SD lyckas exportera Tidöavtalet till Bryssel och bygga en koalition på europeisk nivå mellan den demokratiska högern och extremhögern? Hur blir det då med demokratin?
Ska EU behålla ledartröjan i klimatfrågan eller kommer oljebolagens köpta tankesmedjor och ”experter” få styra?
Ska aborträtten skyddas av EU? Alla svenska partier utom SD vill det, men Åkessons parti har både extrema högerpartier och religiösa grupper på sin sida i Bryssel.
Och så vidare.
Evin Incir svarar tålmodigt och ställer upp på selfies. På söndag avgörs om hon kommer att få fortsätta som Europaparlamentariker i fem år till.