Låt oss samlas kring Jan Emanuels ord 2023
I Sverige är det enklare att driva en skola än en bar
2014 deklarerade Fredrik Reinfeldt att hans regering hade gjort det lönsamt att arbeta. Några jobbskatteavdrag senare var arbetslinjen införd.
Och visserligen sänktes skatten på arbete. Men mest för de som tjänar bäst.
Sverige är förmodligen det svåraste landet i världen att bli rik i genom arbete. Istället bör man satsa på att ha rika föräldrar, eller genom att redan äga.
Trots att det knappast går att arbeta sig rik, har vi ingen brist på rikedom i det här landet. Vi har 542 miljardärer, och i snitt får vi 14 nya varje månad.
Enligt Bloomberg Billionaires Index har de svenska miljardärerna en förmögenhet som motsvarar ungefär en femtedel av vårt BNP. Det är i klass med de ryska oligarkerna.
Vill vi vara USA?
2019 publicerade SVT Humor ett klipp på Jan Emanuel som gör sig lustig över skatterna i Sverige. En genomgång konstaterar att Sverige saknar förmögenhetsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt och arvskatt.
Klippet avslutas med Jan Emanuel säger:
“Welcome to Sweden where the working people pay the taxes so rich fucks like me don’t have to.”
Roligt. Och tyvärr sant.
“Men vill vi verkligen ha det som i det ojämlika USA?” är något jag slängt ur mig tusentals gånger. Det är jag inte ensam om att ha gjort från Sveriges vänsterhåll.
I grund och botten handlar det om en stolthet över den svenska välfärden. Över ett land som erbjuder avgiftsfri sjukvård, skola och omsorg. Där den amerikanska drömmen faktiskt är verklig. Det var en övertygelse som en gång fick mig att engagera mig politiskt.
Där hårt arbete lönar sig, och där rättvisa är ett ideal.
Jag känner inte den stoltheten längre. Jag känner skam.
Sverige är ojämlikt
Det tål att upprepas att Sverige idag är världens tolfte mest ojämlika land. Våra resurser är mer ojämlikt fördelade än i nationer som Filippinerna, USA eller Nigeria.
Samtidigt har vi gått ifrån att vara möjligheternas land till att bli ansiktet utåt för girighet. Där det lönar sig att likt Jan Emanuel, sko sig på systemet.
Vi är det enda landet i världen där det är möjligt att tjäna pengar på skolsegregation. I höstas kunde jag skratta med en tysk fackföreningskollega om att det på många sätt är svårare att öppna en bar i Sverige än vad det är att driva en skola.
Men skrattet fastnar snabbt i halsen om man översätter vad denna ojämlikhet innebär i praktiken.
”Jobba på ni”
Den sociala rörligheten har minskat. Vi misslyckas med att ge alla en likvärdig utbildning. Den arbetande klassen får det relativt sämre.
I Bergsjön lever man i snitt åtta år kortare än i Långedrag. I snitt dör en arbetare i veckan på sitt jobb i Sverige. Ett av fem hushåll i Sverige skulle inte klara en oväntad utgift på 12 000 kronor.
Men jobba på ni. Det är ändå inget som lönar sig.
Den amerikanska drömmen är nämligen stendöd i Sverige.