Därför jäser det bland arbetarna i Ludvika

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Här finns Urban Bäckströms, vd på Svenskt Näringsliv, verkliga problem, tänker jag.

Inte fackliga konfliktmöjligheter eller fackpampar med socialdemokratisk partibok. Problemet är vanliga arbetsklädda människor som är förbannade.

Tillsammans med några anställda på ABB Power Transformers sitter jag i bottenvåningen på kontoret i Ludvika. Vi diskuterar löner.

– Vi har inget emot att tjänstemännen tjänar mer än arbetare, men de ska inte hela tiden dra ifrån, säger Roland Sundström.

Precis som de andra vägrar han sedan i maj att arbeta frivillig övertid. Då hade årets löneökningar avslutats med förhandlingar mellan de centrala parterna. Resultatet blev magert, några tiondels procent över den centrala uppgörelsen.

– Folk blev ju lite negativa och sura, säger Göte Janols.

– Nu är det ingen som går ut och gör övertid frivilligt, säger Kalle Johansson.

Missnöjet på ABB har ingenting med valresultatet att göra. Tvärt om.

– Det är tragiskt att det ska krävas en borgerlig regering för att LO ska ställa krav, säger Kennet Andersson.

Redan för ett år sedan presenterade verkstadsklubbarna i Västerås och Ludvika ett krav på 1?000 kronor mer i månaden, samtidigt som de uttryckte tvivel om det annars så hyllade industriavtalet. Fördelningen har blivit orättvis, ansåg klubbarna på ABB.

I förra veckan redovisade facken inom industrin statistik som visar att industriarbetarna numer får lika stora påslag som tjänstemännen. Det imponerar knappast på de anställda i Ludvika.

Löneökningar i procent ger mer till den som redan har en hög lön. Dessutom har tjänstemannagrupperna ofta möjlighet att kräva individuella lönelyft.

I båda fallen ökar klyftan till verkstadsarbetarna.

Bonusskandalerna, inte minst i ABB, är inte heller glömda.

Nu kräver arbetarna i Ludvika fem kronor mer i timmen. Tills kravet är uppfyllt får företaget beordra anställda om det krävs övertid.

– Är de taskiga så ställer man inte upp, säger Bitte Sjögren.

– Förut har det har ju alltid varit som ett självspelande piano, säger Kennet Andersson.

Många arbetsuppgifter i ABB:s transformers är rent hantverk. Svårt att lära sig, men också svårt att ta med sig till en annan arbetsgivare.

Ändå finns det sådana som kan jämföra med andra arbetsplatser, plåtslagare till exempel. Sådana fattas ständigt på ABB. Trots det betalar företaget inget extra.

– Argumentet att vi måste betala för att få behålla duktigt folk gäller tydligen bara tjänstemän, säger Rolf Häggman, ordförande i verkstadsklubben.

Orderböckerna i Ludvika är fyllda och på intranätet rapporteras det om rekordförtjänster. Därför är förväntningarna inför vinterns avtalsrörelse tydliga. Rejält med pengar i generella påslag, ett kort avtal och kronor istället för procent. Minskade klyftor i stället för ökade. Och man är beredd att sätta kraft bakom kraven.

– Folk räknar med att det ska bli ett jäkla liv när avtalet löper ut, säger Kennet Andersson.

Det borde göra Bäckström orolig.

Ingvar Persson