EU:s svarta får hotar demokratin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-08-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Silvio Berlusconi är en eftersökt man. Fråga domstolen i Palermo som utreder maffiaanklagelser mot den italienske regeringschefens medarbetare. Berlusconi har inte tid att träffa juristerna, meddelade han i början av juli.
Fråga rättsväsendet i Milano. Där vill man gärna veta hur det var med mutorna för att få kontroll över ett livsmedelsföretag på 1980-talet.
Fråga den spanske domaren Baltasar Garzon, känd för sitt envisa arbete mot diktatorer och fifflare.
Garzon hävdar att den ständigt leende mediemagnaten lagt beslag på det spanska tv-bolaget Telecinco genom bulvaner. Berlusconi använder några av sina miljoner euro till stjärnadvokater för att slippa den ihärdige åklagaren.
I torsdags kväll godkände den italienska senaten trots protestrop och demonstrationer en lag, som gör det svårare att fälla mutanklagade personer. Beslutet kom strax efter att den italienska presidenten varnat för Silvio Berlusconis makt över de italienska medierna.
Anklagelser om mutor och fiffel har följt Berlusconi länge. Hans regeringskollegor har slagit tillbaka mot rättsväsendet. Domare och åklagare har goda skäl att frukta för sin självständighet, står det i en FN-rapport från april. Rapporten pekar särskilt på förseningarna av rättegångarna mot premiärministern själv.
Domstolarna får alltså vänta. Kanske till den dag en ny premiärminister tillträder.
Men ibland har Berlusconi gott om tid. Han är den ende regeringschef som är sin egen utrikesminister. Det gillar han så mycket att han tänker fortsätta ett bra tag till.
På nästa EU-toppmöte i Bryssel får vi se honom ställa upp sig bland de andra ledarna igen för det obligatoriska gruppfotot. En i gänget.
Bilden är en illusion. Italien är det svarta fåret i den brokiga EU-skocken. Inte bara för övergreppen mot rättsväsendet och mediekoncentrationen, utan också för den misskötta ekonomin.
EU:s ledare vågar inte pressa den italienska regeringen med den isolering som drabbade Österrike. Inte ens med den mildare form av övervakning som toppmötet i Nice diskuterade år 2000. Italien är ju ett av grundarländerna till EU, har den tidigare franske Europaministern Pierre Moscovici förklarat saken.
Frankrike oroar sig för att Italien ska bli för USA-vänligt. Tony Blair ser den italienska regeringen som allierad i kampen för avregleringar. Ingen vill att Berlusconi ska blockera EU-utvidgningen.
Snart ställs ändå problemet på sin spets. Italien spräcker kraven i EU:s ekonomiska samarbete genom höga budgetunderskott. Det betyder att EU-kommissionen måste föreslå böter mot det land där Romano Prodi tidigare var regeringschef. Den konfrontationen mellan Berlusconi och det övriga EU går knappast att undvika.
Det är synd att EU inte tar strid för sina grundläggande demokratiska värderingar. Kanske blir det ekonomin som tillsammans med en folklig mobilisering till slut får Silvio Berlusconi på fall.