TV4-köpet är ett långfinger till allmänheten
Telia offentliggjorde under morgonen sin avsikt att köpa Bonnier Broadcasting och skulle med det bli ägare av TV4. Affären kostar 9,2 miljarder kronor och är ett av de största medieköpen i Norden någonsin.
Eftersom Telia också är distributör av bredbandstjänster och datakommunikation kommer bolaget ha möjlighet att kontrollera hela kedjan, från produktion av program hela vägen till TV-rutor och mobiler. Ledningen är till freds med affären.
– Vi kommer kunna skapa värde för våra aktieägare, säger Telias VD Johan Dennelind till Sveriges Radio.
Har inte lyssnat på Damberg
Men den största ägaren, staten, som representeras av näringsminister Mikael Damberg (S), är inte nöjd.
– Jag har varit tydlig under en längre tid gentemot bolaget att vi haft en skeptisk hållning, att vi inte har några intressen av att bli ägare i marksänd TV. Från regeringens sida är det viktigt med en mångfald i media, sa han till SR i morse.
Sedan rykten om köpet börjat florera i maj har skarp kritik riktats från flera håll om att staten med sitt 37-procentiga ägande i Telia skulle bli en dominant aktör på TV-området.
I och med Dambergs uttalanden i dag är det alltså tydligt att både regering och opposition utryckt dessa farhågor utan att det bekymrat bolagsdirektörerna det minsta. Det får ändå ses som någon sorts långfinger till politiken.
Blir dominant aktör
TV-tittarna då, har de anledning att vara nöjda? Inte om de ser riskerna i att bli beroende av en dominant aktör som kontrollerar både innehåll och leverans. Inte om de värdesätter ett starkt utbud av oberoende medier och journalistik.
Konkurrensverket, som måste godkänna köpet innan det blir verklighet, lär ha ett och annat att invända.
Mikael Damberg tror inte sista ordet är sagt än.
– Nu kommer det börja en diskussion kring granskning av konkurrensfrågor och antagligen kring sändningstillståndet framöver. Men det blir också en mediepolitisk diskussion kring statens roll som medieaktör, säger han till DI.
I dag kallade han Telias bolagsledning till sig för att höra hur de resonerat. Förhoppningsvis förmedlade han skattebetalarnas irritation.