Tillsammans är facken starka

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Knappt ett halvår försenat kunde Metalls kongress i går fatta beslutet. Från årsskiftet går förbundet samman med Industrifacket, som efter viss tvekan bestämde sig för drygt två veckor sedan. En gemensam kongress för att bilda det nya förbundet ska hållas i november.

Det blir en tungviktare på arbetsmarknaden, och det kan behövas. Mer frihandel och avreglering av marknader, det vi brukar beskriva som globalisering, har ökat företagens och kapitalets frihet. Ingen vet det bättre än de industrianställda.

”Med ett starkt fack ska vi ta tillvara på de bra sidorna av globaliseringen”, sa Metalls siste ordförande Göran Johnsson när han öppnade kongressen.

Det kan låta som tom festretorik, men exemplen på att det vardagliga fackliga arbetet lyfter över nationsgränserna blir faktiskt alltfler.

Det har gått tre och ett halvt år sedan den natt jag tillsammans med 120 småländska däckarbetare åkte till Hannover för att protestera mot nedläggningen av fabriken i Gislaved. Fruktlöst som påtryckning på den multinationella koncernen skulle det visa sig, men viktigt på andra sätt.

Vid demonstrationen fanns inte bara svenska arbetare. Också de tyska och österrikiska däckarbetarna slöt upp.

Manifestationen i Hannover handlade inte om att ställa fabriker i olika länder mot varandra, utan om de anställdas gemensamma krav på anständig behandling.

Historien upprepade sig när den krisdrabbade bilkoncernen GM för ett år sedan utlyste en budgivning mellan Trollhättan och Rüsselsheim. Fabrikerna skulle ställas mot varandra i kampen om produktionen av nästa generations mellanklassbil. Tyska IG Metall och svenska Metall lovade att inte gå ifrån kollektivavtalens bestämmelser.

Uppgörelsen hindrade inte att facket tvingades till eftergifter både i Sverige och i Tyskland, men den satte en gräns. Modellen har senare lyfts fram av Europafacket som ett exempel i andra kriser.

Ett inslag i samarbetet handlade om en gemensam ”aktionsdag”. Mönstret upprepas nu. På fredag genomför facken vid Electrolux fabriker i Sverige, Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien, Belgien och Ungern en gemensam protest mot koncernens planer på att flytta produktionen. Målet är att åstadkomma en gemensam europeisk överenskommelse.

Nu fördjupas samarbetet. I förra veckan beslutade de europeiska metallfackens gemensamma organisation att för första gången ställa gemensamma förhandlingskrav. Metallfacken vill ha bestämmelser som garanterar vidareutbildning och kompetensutveckling i alla europeiska avtal. Konkret handlar det till exempel om att den som förlorar sitt jobb ska ha rätt till utbildning och att alla ska kunna få papper på de kunskaper man fått genom jobbet.

Det finns utrymmen för fackligt samarbete, också när gränserna förlorar betydelse. Men det kräver nytänkande och samarbete. Och förutsättningen kanske är styrka och storlek.

I går nominerades Stefan Löfven till jobbet som det nya förbundets förste ordförande. Att göra allvar av föregångaren Göran Johnssons ord kommer att bli en av hans viktigaste uppgifter.

Ingvar Persson