Europa är mer än bara ekonomi

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ett slags europeisk vardag finns redan, och en politisk debatt om avgörande vardagsfrågor tänker jag där jag sitter i Folkets hus i Stockholm. Fackliga ombud från hela Europa har just röstat igenom en resolution som kräver att de sociala och fackliga rättigheterna inte får tunnas ut i förslaget till EU-konstitution.

Organisationen EPSU, som representerar offentliganställda i hela Europa, har i veckan haft kongress i Stockholm. I Sverige är Kommunal det största av organisationens medlemsförbund, men också SKTF, Vårdförbundet och ytterligare fem fackförbund från LO, TCO och Saco är medlemmar.

Varken Sverige eller Europa i övrigt har riktigt hämtat sig från valet till EU-parlamentet. Den socialdemokratiska partiledningen anklagas för att ha konspirerat mot sina egna kandidater. Från London kommer signaler om att det nu definitivt blir ett Europa i två hastigheter.

Samtidigt försöker fackliga ombud för de offentliganställda rädda vad som räddas kan av ett unionsbygge som innebär något mer än en fri marknad. Konstitutionens sociala sida får inte försvagas i ett cyniskt politiskt köpslående skriver EPSU. Med tanke på hur toppmötesförhandlingarna brukar gå till låter det lite desperat.

Kongressens tema – Gemensam sektor Europas styrka – antyder en av de stora frågorna i europeisk politik.

Kan unionens konkurrenskraft bara utvecklas genom nya avregleringar, eller finns det utrymme för en annan modell?

Kan rent av en ekonomi som ger utrymme för fackliga rättigheter, miniminormer och en offentlig sektor bli starkare är en oreglerad marknad? De offentliganställdas fackliga organisation tror – inte helt överraskande – det.

Ombuden har diskuterat offentliga tjänster i ett utvidgat Europa, energipolitik, jämställdhet, och som sagt behovet av en konstitution som garanterar den sociala dimensionen i unionsbygget. Dessutom mängder av andra frågor, till exempel EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv.

”Solidaritet måste ha företräde framför konkurrens och Europa måste bli mer än ett ekonomiskt område”, skriver EPSU som är mer avvisande till tjänstedirektivet än någon i den svenska debatten. Organisationen lovar att bygga allianser på alla nivåer för att stoppa förslaget.

Frågan är hur det ska förklaras av de borgerliga politiker som bestämt påstod att de svenska fackliga organisationerna uppfunnit hoten från tjänstedirektivet för att mobilisera väljare. Tydligen delas samma hjärnspöken av fackliga organisationer i hela Europa.

I dag avslutas kongressen. Lokalen ska städas för nästa kongress, och ombuden behövs i det vardagliga fackliga arbetet. För de svenska kommunalarna fortsätter konflikten med de privata vårdföretagen.

Funktionärerna inom EPSU återvänder till den europeiska vardagen. Kraven på ett Europa som inte bara är marknadens utan också löntagarnas och medborgarnas ska drivas vidare.

Naturligtvis hör perspektiven samman. När ska de fackliga organisationerna också lyckas visa det för sina medlemmar?

Ingvar Persson