Minister Wikström är ingen Branting
Hjalmar Branting, legendarisk socialdemokratisk ledare och statsminister på 1920-talet, gillade inte lagstadgade förbud i folkhälsoarbetet. Sundare levnadsvanor skulle man nå genom upplysning. Det gällde förstås också tobaksbruket. Om människor bara fick information om hälsoriskerna så skulle de låta bli tobaken, var tanken.
Ett par årtionden år senare – när de första forskningsresultaten om tobaksskador kunde presenteras – ansåg man att upplysning inte räckte.
Priser, regler kring kommersiell tobaksreklam och upprättande av rökfria miljöer behövdes också om man ville komma åt tobaksbruket och dess skadeverkningar på allvar.
Så bildades Tobaksmonopolet, forskningen ökade, reklamen reglerades, rökandet försvann från svenska arbetsplatser, åldersgränser infördes, obligatoriska varningstexter trycktes på förpackningarna.
De andra förslagen viktigast
Vi skriver 2015 och tobaksbruket – i huvudsak cigarettrökningen – har pressats tillbaka rejält. Nu aviserar folkhälsominister Gabriel Wikström (S) att nya steg ska tas.
Idén att förbjuda rökning på uteserveringar lär väl få mest uppmärksamhet. Det är inget dåligt förslag, särskilt om man är intresserad av att värna restaurangpersonalens arbetsmiljö.
Men det riktigt viktiga är de två andra förslagen Wikström för fram: exponeringsförbud för tobaksprodukter och krav på att förpacka tobaken i neutrala förpackningar.
Stämde staten
Det är åtgärder som visat sig minska konsumtionen och gör tobaksbruket mindre attraktivt. När tobaksbolagen får svårare att genom design, placering och reklam i våra butiker nå folk som ännu inte tobaksdebuterat kommer de förstås skrika som stuckna grisar. I Australien har tobaksjätten Philip Morris stämt staten efter att liknande lagar klubbats.
Det får vi leva med.
Att rensa bort tobakskapitalets glättiga reklam för kol, hjärtinfarkt, stroke och lungcancer är lika viktigt som att komma åt den störande röken på våra uteserveringar.