Greta Thunberg är faktiskt inte ensam
Det blir inga vinster på en död planet
Att Greta Thunberg är den svensk som har den starkaste lyskraften under veckans klimatmöten har knappast undgått någon. Men hon är faktiskt inte den enda från vårt land som åkt till USA för att väcka världen till handling.
Som en del av Climate Week har FN:s generalsekreterare António Guterres i dag bjudit in till ett slags toppmöte för bland annat regeringar, representanter från näringslivet och myndigheter. Målet är att presentera konkreta och realistiska planer för vad som behöver göras för att nå målet om en ökning på högst 1,5 grader.
En av talarna är svensk, SSAB:s VD Martin Lindqvist.
Inte någon Greta Thunberg
Lindqvist är naturligtvis inte någon Greta Thunberg, men det han har att säga är spännande. Lindqvist ska nämligen prata om Hybrit - Vattenfalls, LKAB:s och SSAB:s gemensamma projekt för att på 25 år göra svensk stålproduktion helt fossilfri. Aftonbladet ledare berättade om planen i början av sommaren.
Stålindustrin producerar väldiga mängder växthusgaser. Tio procent av de svenska utsläppen, sju procent globalt.
Att förändra det är en enorm utmaning, inte minst därför att kol i hundratals år varit ett av fundamenten i ståltillverkning över hela världen. Den kommer att kräva helt ny teknik och helt nya processer. Det kommer att krävas forskning och långsiktiga investeringar, men om det lyckas skulle det verkligen vara värt priset.
I förra veckan presenterades en genomgång som visar att 100 bolag står för omkring 70 procent av världens utsläpp. Det kan vara en källa till vanmakt, för vad tjänar våra egna små ansträngningar egentligen för roll i det sammanhanget?
Resurser och kunskap
Men det kan - som exemplet Hybrit visar - kanske också vara en källa till hopp. Stora företag har resurserna och kunskapen. Om de långsiktiga villkoren är tydliga och viljan finns kan de skapa förutsättningar för omställning. Men då måste inte bara synen på klimatet förändras, utan också synen på företagande.
Ett bolag, hur kapitalistiskt det än är, måste kunna ha andra mål än att leverera maximal utdelning vid nästa bolagsstämma, och andra tidsperspektiv än nästa kvartalsrapport.
Det finns inga jobb på en död planet, brukar det ju heta. Inga aktieutdelningar heller, skulle man kunna säga.
Kortsiktigheten är inte ens rimlig för ägarna. Den skapar möjligen bra placeringar, men riktigt dåliga investeringar.