Spara energi – rädda klimatet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

11 JUNI 2007. Det är ett viktigt möte som miljöminister Andreas Carlgren (c) öppnar i dag. Samtalen med ett trettio-tal miljöministrar i Riksgränsen kommer vid en avgörande tidpunkt.

Förra veckans G8-möte skapade en ny spelplan för klimatförhandlingarna. Nu gäller det att snabbt göra sin egen tolkning av uppgörelsen och lägga upp strategin för ett så bra framtida avtal som möjligt.

Angela Merkel satte hårt emot hårt på G8-mötet. Hon fick med sig George Bush och de övriga ledarna på att ett nytt klimatavtal ska vara klart 2009 och att det ska ske inom FN:s ram. Det ökar chanserna för att det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009 ska nå resultat.

Hårdnackat nej

Slutsatserna från G8-mötet innehåller också fallgropar. Dagens Kyotoprotokoll är nästan dödförklarat. Risken är stor att förhandlingarna börjar om från ruta noll.

USA ska leda samtal i höst mellan G8-länderna och fem viktiga utvecklingsländer, bland dem Indien och Kina. President Bush kommer att använda den processen för att sätta sin egen dagordning. Hittills har USA hårdnackat sagt nej till alla åtgärder som kostar pengar för amerikanska företag.

Desto viktigare att Sverige driver på för bindande löften i nästa avtal. Nu gäller det att rädda grunderna från Kyoto.

De rika länderna måste lova att kraftigt minska sina utsläpp. Det räcker inte med G8-ländernas uttalande om att ”överväga” en halvering av utsläppen till 2050. Ett sådant mål är alldeles för allmänt och svårt att följa upp. Utan bindande nationella utsläppsmål för 2020 blir nästa klimatavtal bara luft.

Miljöministrarna måste också diskutera hur snabbt växande ekonomier som Kina ska begränsa sina utsläpp. Dagens handel med utsläppsrätter har många brister, men har ändå skapat ekonomiska skäl för företagen i Asien att satsa på förnybar energi. Det behövs ett snabbt besked, gärna från Riksgränsen, om att länderna vill se något liknande även i framtiden. Kanske kan stålproduktion vara ett testfall för global utsläppshandel.

Regeringen kan bidra

Risken är att de fattigaste länderna ställs utanför i den process som USA vill leda. De rika länderna måste leva upp till sina löften om ökat bistånd och öronmärkta pengar för att hjälpa u-länderna att klara ett förändrat klimat.

Att spara energi är en av de snabbaste vägarna att bekämpa växthuseffekten. Mötet i Riksgränsen borde ägna rejält med tid åt förslaget om ett globalt avtal för energieffektivitet. Näringsminister Maud Olofsson (c) borde ge mer stöd åt EU-kommissionens tankar på det området.

Den svenska regeringen kan bidra till ett bra klimatavtal – men då behövs det samma tuffhet mot USA som Angela Merkel visade mot George Bush. Okritiskt beröm till Bushadministrationen minskar det inrikespolitiska trycket i USA och äventyrar FN-förhandlingarna.

ME