Direktörerna borde tacka LO

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Enligt planerna skulle LO:s styrelse

redan i går ha givit avtalssekreteraren Erland Olauson klartecken att skriva under ett nytt avtal med Svenskt

Näringsliv. Den här gången om villkoren för utländska företag som genom ett tillfälligt medlemskap i en svensk arbetsgivarorganisation fått ett kollektivavtal.

Nu blir det inte så. Principerna är klara, men inte viktiga detaljer. Innan ett utländskt företag får tillämpa ett svenskt kollektivavtal ska det förhandla med facket. De anställda ska få ordentlig information om sina rättigheter och facket ska kunna kontrollera att arbetsgivaren följer avtalet.

Så långt tycks parterna vara överens. Det gäller däremot inte frågan om vad som händer om parterna är oeniga. Därför fortsätter förhandlingarna.

Om det så småningom blir ett avtal skulle det vara tredje gången på lite mer än två år som LO räddar Svenskt Näringsliv och den svenska arbetsfreden.

På försommaren år 2003 avslutades elektrikernas konflikt sedan andra LO-förbund beslutat resa frågan om arbetsmiljö i avtalsrörelsen. År 2004 kunde industrins kollektivavtal slutas sedan LO och Svenskt Näringsliv kommit överens om ett omställningsavtal och de nu pågående förhandlingarna har sin upprinnelse i vinterns konflikt i kraftbranschen.

Om inte Jan-Peter Duker på Svenskt Näringsliv haft LO och Olauson att vända sig till hade det kunnat sluta med att den svenska exportindustrin blivit utan ström. Svenska direktörer borde sända en tacksamhetens tanke till Norra Bantorget.

Det ligger dessutom i näringslivets intresse att lösa frågan om hur svenska avtal ska kunna tillämpas av utländska bolag.

Bakgrunden är konflikten på företaget Vreten i Skövde. En konflikt om lönen för några litauiska svetsare fick en tillfällig lösning sedan företaget de arbetade för gått med i den svenska arbetsgivarorganisationen. Därmed ansåg sig arbetsgivaren kunna betala avtalets minimilöner och ändå skyddas av fredsplikten.

”Ett osäkert rättsläge, och det utnyttjar man för att dumpa lönerna”, sa chefen på Metalls arbetsrättsenhet då.

I själva verket skulle systemet att konsekvent utnyttja avtalets bottennivåer bli en kraftig press på de faktiska lönerna för alla.

Nästa avtalsrörelse skulle antagligen, precis som de senaste förhandlingarna för de kommunalanställda, mest handla om avtalens bottennivåer. Det vill egentligen varken fack eller arbetsgivare. Nu har parterna givit sig själva en tidsfrist till slutet av nästa månad för att komma fram till en överenskommelse.

Ett avtal om utländska företag i svenska arbetsgivarorganisationer skulle inte lösa problemet med lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden. I den uppmärksammade Vaxholmskonflikten skulle det till exempel ha saknat betydelse eftersom företaget vägrade teckna ett svenskt avtal.

Däremot kan en uppgörelse bli en signal om att också arbetsgivarna vill undvika lönedumpning och kaos.

Den svenska modellen behöver den signalen.

Ingvar Persson