Greklands skuld bör skrivas ner
Årets Almedalsvecka sker i skuggan av krisen i Grekland. De inrikespolitiska utspelen om höjda lärarlöner och slopade karensdagar framstår som lite futtiga i ljuset av att människor just nu hamstrar mat i ett EU-land.
I går meddelade premiärminister Alexis Tsipras att folkomröstningen ska genomföras som planerat och han uppmanar det grekiska folket att rösta nej.
Agerandet är lite märkligt eftersom Tsipras samtidigt meddelat långivarna att han är beredd att gå med på deras krav, med vissa mindre ändringar. Samtidigt är Grekland en suverän stat och måste självklart själva få bestämma hur de vill fatta beslut.
Före krisen, 2008, hade Grekland en statskuld på 113 procent av bruttonationalprodukten, BNP. Vid årsskiftet var det 177,1 procent. Samtidigt hade landet förra året ett budgetunderskott på 3,5 procent av BNP.
Grekland har visserligen fått stora nödlån men pengarna har inte gått till att öka produktiviteten i ekonomin. Däremot har de tyska och franska banker som lånat ut pengar räddats.
En ofta citerad definition av vansinne är att man gör samma sak om och om igen men hela tiden förväntar sig ett annat resultat.
Åtstramningspolitiken har inte bara misslyckats med att skapa tillväxt, den har varit direkt kontraproduktiv. Det vore vansinne att bara fortsätta med samma medicin.
En statsskuld på 177,1 procent av BNP är omöjlig att betala. Den kommer bara öka i all evighet med ränta på ränta. Europa, för det handlar nästan bara om EU-länders pengar, har egentligen inget annat val än att skriva ner skulden.
Pengarna är borta. Dåliga långivare har kastat bort dem på dåliga lån.
Vad som däremot finns kvar är det grekiska folket som måste få en rimlig chans att bygga upp sin ekonomi och sitt land igen.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.