Ingen lyx att jobba på tv
Minns ni Pia Conde? Hon var SVT:s ansikte utåt. Som programledare ledde hon valutfrågningar, nyhetsprogram och insamlingsgalor. Men hon var aldrig fast anställd. I stället var det ett bemanningsföretag som hyrde ut henne till SVT.
Många blev förvånade när hon för några år sedan talade öppenhjärtigt om arbetsvillkoren:
– Jag väntar på att det ska ringa i mobilen. Det är svårt att planera sin tillvaro när man alltid förväntas vara flexibel. En sorts livegenskap, sa hon till Dagens Nyheter.
Efter sex år slutade Pia Conde. Hon orkade inte med osäkerheten.
I eftervalsdebatten har det hetat att journalister inte vet hur folk på landsbygden har det. Att konflikten i samhället går mellan stad och land. Mellan kulturelit och vanligt folk. Mellan journalistkåren i Stockholm och landsbygdsborna. Mellan flyktingar och etniska svenskar.
Det där är en förrädisk uppdelning. Den döljer det faktum att många grupper i grunden delar gemensamma erfarenheter. De skulle antagligen känna igen sig i varandras historier om otrygghet.
Migrantarbetaren, kassörskan i mataffären och frilansarbetaren kan ha – trots sina olika bakgrunder och utbildningar – samma tuffa villkor. Att tvingas vänta på ett sms från arbetsgivaren. Eller att hoppa runt mellan olika vikariat och aldrig veta vilka som blir ens kollegor för dagen. Eller att tvingas vara utan ersättning vid arbetslöshet för att man inte kvalar in i a-kassan.
Utanförskap och arbetslöshet räcker inte för att beskriva dessa villkor. Det behövs nya begrepp i politiken som kan sätta ord på vår tids ekonomiska konflikter.
I andra länder talar man om ”prekariatet”. Det är människor som pendlar mellan otrygga anställningar och perioder av arbetslöshet. Många har universitetsutbildning och en rad avklarade kvällskurser i sitt cv. Det ger ändå ingen säker tillvaro.
Värst mår inte de som är arbetslösa, utan de som jobbar under osäkra anställningsvillkor, enligt en studie som publicerats i Social Science and Medicine.
Förr kom sociala rättigheter genom ett fast jobb. Så ser det inte ut längre. I dag kan inte ens den som har ett jobb garanteras en lön som det går att leva på.
Den borgerliga regeringen har gjort otrygghet till ett individuellt problem – inte ett samhällsproblem. Den lämnar efter sig ett splittrat land där grupper ställts mot varandra.
Socialdemokraterna som nu tar över makten står inför nya utmaningar. Samhället behöver reformer som gör livet drägligare, både för tv-kändisen och för kassörskan i mataffären.