Kristersson undanhåller dina ungar mandariner
Bommade miljoner i fruktbidrag från EU
Barn äter mer mat i skolan, särskilt på fredagar och måndagar. Familjer tvingas välja bort frukt och grönt när priserna ökar. Många föräldrar tyngs av kostnaden för att skicka med barnen frukt till skolan varje dag, vilket SVT tidigare rapporterat om.
I det läget borde det vara goda nyheter att EU erbjudit sig att bidra till frukt åt skolbarnen. Vi i Sverige hade kunnat få 35 miljoner kronor om året – om vi bara ansökt om pengarna.
Så blev det inte. Om man får tro regeringen hade det varit för mycket jobb. Dessutom borde någon annan ha gjort det.
Lotta Edholm (L) skriver till SVT att det är ”kommunen eller huvudmannens ansvar att se till att barnen i skolan får i sig den mat de behöver”. Sedan hänvisar hon till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, vilka i sin tur skriver att man för några år sedan prövade frågan men bedömde att det innebar för stora administrativa kostnader.
Det borde rimligtvis vara läge att ompröva det beslutet.
Lotta Edholm är förstås fri att påstå att det är kommunen eller skolornas egna ansvar att barnen får i sig bra mat. Frågan om det verkligen ska läggas på Sveriges grundskoleadministratörer att söka EU-bidrag för frukt.
Tanken vandrar förstås osökt till nyheten i februari om att regeringen varit långsamma med att lyda EU-beslutet om att beskatta elbolagens övervinster. Det kostade svenskarna omkring tio miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter.
Tänk tanken att regeringen gjort rätt bedömning – det administrativa krånglet är obeskrivligt.
Ett bidrag på 35 miljoner kronor om året blir kanske inte många mandariner per barn, men det är inte heller lite pengar. Särskilt inte när de går till något som svenskarna behöver mer än någonsin. Viss administration är dessutom nödvändig för att pengarna inte ska missbrukas, något svenska politiker vanligtvis oroar sig för.
Det är svårt att föreställa sig ett krångel som skulle kosta över 35 miljoner kronor om året. Motsvarande summa skulle räcka till 68 administratörer i offentlig sektor. EU-byråkratin i all ära, men riktigt så arbetsintensiva ansökningsprocesser brukar inte ens de ha.
Så nästa gång ditt barn ber dig om en kiwi kan du säga: den blev kvar i Bryssel.