Donald Trump kan självklart vinna igen
En mardröm ja, och nästa gång kan statskuppen lyckas
För en vecka sedan intog Donald Trump scenen på Conservative Political Action Conference, CPAC 2023, i National Harbour i Maryland.
Trodde du att han var uträknad och inte kan vinna nästa val? Så framstår det gärna när man läser svensk media.
Jag tycker du ska fundera en gång till.
CPAC är idag en av den Amerikanska extremhögerns främsta plattformar. Det är Trumpland och mer rumsrena republikaner höll sig i år borta.
Donald Trump, som var konferensens huvudattraktion, talade i nästan två timmar. Hela talet kan ses på C-Span för den som vill. Det är visserligen två timmar av ditt liv du inte får tillbaka men om man vill se in i framtiden kan det vara ganska bra.
För detta är framtiden.
Trump inledde talet med att tacka bland andra Jair Bolsonaro, Brasiliens auktoritäre före detta president, för att han kommit till konferensen.
Bolsonaros supportrar försökte efter valförlusten iscensätta en lite halvhjärtad statskupp i linje med samma retorik som drev fram attacken på Kapitolium 6 januari 2021. Men kuppen rann ut i sanden.
Talet var stundtals magnifikt. En sammanfattning av de senaste årens politiska konflikter, kulturkrig och dårskap kondenserat i en man och ett podium.
Trump beskrev det kommande amerikanska valet som ”En episk strid för att rädda vårt land” och motståndarna som USA-fientliga främmande element ute efter att krossa landet.
”Vi ska förstöra den djupa staten och kasta ut krigshetsarna”, lovade han.
”Vi ska driva ut globalisterna, vi ska slänga ut kommunisterna. Vi ska kasta av oss den politiska klass som hatar vårt land, de hatar verkligen vårt land.”
Talet var för långt, lite som när Kubas tidigare ledare Fidel Castro kunde prata i timtal tills folk svimmade. Bänkarna gapade tomma. Men talet var samtidigt stundtals magnifikt. En sammanfattning av de senaste årens politiska konflikter, kulturkrig och dårskap kondenserat i en man och ett podium.
Den Donald Trump vi såg på CPAC är den vi kommer att få se i tusen framställningar, i alla kanaler och överallt de kommande två åren.
Politiken har inte ändrats. Sannolikt skulle Trump omgående överge Ukraina och möjligen försöka lämna Nato. Delar av Republikanerna är idag Putins parti. Klimatpolitiken skulle åter övertas av klimatförnekare, rasister och extremhöger välkomnas i Vita huset.
Kanske har kommentatorerna rätt i att det amerikanska folket tröttnat på lögnerna, fulspelet och den i sak vansinniga politiken. I att Trump passerat sitt bäst-före-datum. Och det finns andra republikaner som väntar i kulisserna på att kejsaren ska störtas.
Men jag minns valet 2016. På Aftonbladets ledarsida hade vi förskrivit två olika texter inför valnatten. En handlade om varför Hillary Clinton vunnit valet. Vi baserade analysen på opinionsmätningar och mängder av experter.
Men helt säkra var vi inte, experterna varnade för ett mörkertal. Människor som av olika skäl inte ville svara, som saknade förtroende för opinionsmätningar eller inte gick att nå. Dessa väljare gillade Trump.
Så jag skrev ytterligare en extraledare med budskapet att det var för tidigt att säga vem som hade vunnit. Min något gnälliga rubrik: ”Den brända jordens valrörelse fortsätter”.
Sedan gick vi och lade oss.
Tidigt på morgonen åkte jag till de amerikanska ambassadens valvaka. Min gnälliga extraledare om valrörelsen hade skickats till tryck eftersom vallokalsundersökningarna visade att det var jämnt. Vi vågade inte skriva att Hillary vunnit innan vi visste lite mer. Sedan skulle vi publicera den första texten på nätet.
Väl på valvakan var någonting uppenbart fel. Siffrorna från valdistrikten stämde inte med prognoserna. Donald Trump såg ut att vinna.
Min chef gav mig vid tretiden på morgonen i uppgift att skriva en ytterligare, tredje, version av morgondagens ledarsida. Jag satte mig i en taxi till jobbet, slog på datorn och skrev: ”Kvällen startade bra. Sen började de räkna rösterna.”
Jag citerade den israeliska tidningen Haaretz analys av valrörelsen. Den hade rubriken "Tack vare Trump kan vi bättre förstå hur Hitler var möjlig".
Vår rubrik blev ”Donald Trump är ett långfinger åt världen”.
När jag följer CPAC tänker jag på min nattliga taxifärd 9 november 2016. Varför hade jag haft så fel?
Så här i efterhand borde jag ha läst Haaretz mer noggrant. De visste vad de pratade om, de såg, de förstod och insåg faran.
Själv trodde jag innerst inne att fascismen faktiskt var död, eller i varje fall att den inte skulle kunna samla denna typ av massrörelse igen.
Självklart såg jag MAGA-republikanerna med sina röda kepsar, taktfasta skrän och hatiska retorik. Jag förstod att orden skulle bli till våld. Jag förstod direkt likheten mellan Trumps ”Fake News Media” och Adolf Hilters ”Lügenpresse”.
Och jag skrev många texter om det. Som fick mycket skäll högerifrån.
Men det var först i taxin jag verkligen kände i magen att vårt demokratiska samhälle faktiskt kan förlora den här striden.
När jag lyssnar på Donald Trump idag är det just den känslan som kommer tillbaka. Tänk om han vinner?
FOX News-stjärnan Tucker Carlsson inledde en desinformationskampanj i veckan för att framställa försöket till statskupp 6 januari som en ”sightseeing”. Reaktionerna blev hårda både från republikaner och demokrater. Men det är nog så här det kommer att låta.
Det ni själva såg förra gången Trump satt vid makten hände egentligen inte, är budskapet.
Är minnet verkligen så här kort? Kostar det så här lite att försöka göra statskupp?
Och SD-media i Sverige hängde på omedelbart och upprepade Tucker Carlssons lögner.
Förra gången räddades världen av att självständiga tjänstemän och domstolar vägrade lyda Trump och tro på hans desinformation om valet. Hur blir det nästa gång?
Jag vet inte. Men en sak har jag lärt mig. Att underskatta Donald Trump är något man gör på egen risk.