Dags att låta alla familjer förenas
Vi lämnar ett sällsynt omtumlande år bakom oss, Zika-virus, Brexit, jordbävning i Italien, Donald Trump och blodbad i Aleppo.
I juni röstade riksdagen igenom en för vårt land unikt hård flyktinglag. Och så här i juletid gör det särskilt ont att Sverige avsiktligt håller isär tiotusentals familjer.
Men motståndet har börjat gro, i december startade Sveriges kristna råd en namninsamling, "Juluppropet” för en human flyktingpolitik.
Hittills har bland andra partiledarna Annie Lööf, Ebba Busch Thor, Jonas Sjöstedt och Gudrun Schyman skrivit under.
Vi stämde träff med Svenska Kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén för ett samtal om gott och ont i politiken.
Inte självklara sanningar längre
Under hösten har vissa etablerade debattörer börjat håna godhet. Moderaterna varnar för ”godhetssignalering” - ett ord från nätets djupa hålor. Och ett urminnes förakt för svaghet har börjat sippra fram ur folkhemmets revor.
– Jag känner lite igen debatten. I Tyskland pratade man för något år sedan om "Gutmensch”, god människa, som ett nedsättande uttryck, säger Antje Jackelén.
Och faktum är att liknande begrepp finns i flera länder. Aftonbladets krönikör Andrev Walden beskrev det i somras som ett ”signalordskrig” i Europa. I Nederländerna pratar man om ”polcor”, en kortform för ”politisk korrekt”, i Norge om ”godhetstyranniet” och i Danmark om ”godhetsindustrin”. Brittiska högerpopulister rasar mot ”Guardian readers” och så vidare.
– Det är inte längre självklart att godhet är en god sak. Jag tror det är en del av vad som kallas ”post-truth”. Även självklara sanningar blir något annat, säger Antje Jackelén.
Hon formulerar det som att fyra ”farliga P” hemsöker samtiden; polarisering, populism, protektionism och post-truth.
Uttrycket ”post-truth” eller ”post-sanning” är intressant. Det föddes för att fånga in den samhällsdebatt som präglade Brexit-omröstningen och Donald Trumps valkampanj. Ett samtal där du inte bara har rätt till egna åsikter utan även till egna fakta, där lögn eller sanning egentligen inte spelar någon roll.
Varför valde Sveriges kristna råd att starta en kampanj för en mer human flyktingpolitik just nu?
– Det handlar om den verklighet som församlingarna möter ute i landet, våra anställda och förtroendevalda berättar om en odräglig situation, särskilt för de nyanlända barnen, säger Antje Jackelén.
Svenska Kyrkan tar ett stort ansvar i flyktingkrisen. Varje vecka deltar lågt räknat 20 000 asylsökande i språkcafé, studiegrupper eller social verksamhet. Fyra av fem pastorat har haft aktiviteter för nyanlända och under 2016 har kyrkan lagt 75 miljoner för att hjälpa flyktingar i Sverige, i flyktingläger och längs flyktvägar. De kommande tre åren är budgeten 60 miljoner per år.
– Vi märker att allt fler volontärer nu söker sig till våra församlingar och vill hjälpa till, jag tror det säger något. Några pastorat har över 500 volontärer, säger Antje Jackelén.
Och det är ur dessa möten kraven i Juluppropet har vuxit fram.
Jesus lyfte fram just barnen, hans kyrka ska ha en blick för de små och utsatta.
Sveriges kristna råd representerar 26 kyrkor med närmare sju miljoner medlemmar. I uppropet kräver de trygghet för alla barn som kommit till Sverige och att alla som får asyl också ska få återförenas med sina familjer.
Nätattack stängde uppropet
Dagen efter att namninsamlingen publicerades på nätet angreps den av högerextrema nättroll som lyckades stänga ner sidan. Det säger något om hur lite respekt de främlingsfientliga har för demokratin.
Förebilden till namninsamlingen är Påskuppropet 2005. Då samlade kyrkorna in över 160 000 namn och svängde debatten om flyktingpolitiken i en tid av diskussioner om apatiska barn och gömda flyktingar.
Men är det egentligen kyrkans roll att påverka politiken?
– Kyrkans roll är ju alltid att vara kyrka, att hjälpa människor att leva ett kristet liv, uttrycka evangeliet i ord och handling. Och Jesus lyfte fram just barnen, hans kyrka ska ha en blick för de små och utsatta, säger Antje Jackelén.
Och kyrkorna är inte ensamma. Även inom politiken kräver många att den tillfälliga flyktinglagen rivs upp. I år har bara 27 000 sökt asyl i Sverige. Att då behålla en politik som splittrar familjer och förstör integrationen är knappast rimligt. När verkligheten ändras behöver politiken följa med.
Från kyrkor och folkrörelser
Det handlar varken om en återgång till situationen 2015 eller om att införa fri invandring. Men i Sverige borde vi kunna vara överens om att familjer bör få leva tillsammans.
Inför Socialdemokraternas kongress i april pågår ett intensivt folkrörelsearbete för en humanare migrationspolitik och det enda borgerliga parti som går framåt är flyktingliberala Centerpartiet.
Mycket tyder på att det anständiga Sverige håller på att resa sig igen, trots snålblåsten. Och kraften kommer underifrån, från kyrkor och folkrörelser, från nätgrupper och de tusentals volontärer som varje dag gör fantastiska insatser.
Juluppropet är en lågmäld fanfar. En påminnelse om att ett annat Sverige är möjligt.
Den som vill skriva under hittar sidan här: www.juluppropet.se