Att krossa Hamas gynnar terrorismen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
23 april 2006. För ett år sedan for jag ut till en lätt förfallen förort i Beirut för att samtala med några av ledarna för Hamas. Över kaffet sa en av dem: ”Mahmoud Abbas är en svag ledare för den splittrade Fatahrörelsen. Han kan inte ge fred och rättvisa åt det palestinska folket.”
Argumentet kan kallas obehagligt tydligt.
Den gamla Arafatgenerationen, i vilken Abbas ingår, har inte vunnit någonting sedan Osloavtalet skrevs på: Ock-
upationen fortsätter. Israel genomför sin politik ensidigt, utan varje spår av dialog med palestinierna. Våldet, det israeliska och palestinska, räknar in flera tusentals dödsoffer.
Desperationen, missnöjet, den ständiga förnedringen drev fram maktskifte i de palestinska områdena. Hamas valseger i januari i år blev förkrossande stor. Hamasledarna hade troligen föredragit ytterligare någon tid i stark opposition. Så tolkade jag männen i Beirut.
Rörelsen, som inte skrivit ut regeringsprogram, rymmer olika riktningar. En del inriktade på fredssamtal med Israels ledare, andra ännu hängivna Hamas kompromisslösa och delvis frånstötande grunddokument från 1988.
Den moderata falangen har tagit över det mesta av ledarskapet för Hamas. Talmannen Abdul-Aziz Duwaik beskriver, i egyptiska Al-Ahram, Hamas som en verklighetsinriktad, moderat islamisk rörelse med uppgift att förbättra palestiniernas ekonomiska och sociala vardagsvillkor. Hamas vill inte driva igenom brutala sharialagar. Naturligt nog. Bara en enda procent av palestinierna röstade på Hamas för att främja muslimsk fundamentalism.
Villkoren för Hamas strategi kan uttryckas i dollar. Den palestinska budgeten räknas till knappt två miljarder i amerikansk valuta. 1,3 av de båda miljarderna kommer från utländskt bistånd. Om omvärlden stänger av det beskedliga kapitalflödet kan alltså de små palestinska områdena kollapsa och svältas ut.
Västvärlden har valt svältpolitiken. USA och EU vill, i samarbete med ockupationsmakten Israel, krossa den demokratiskt valda Hamasregeringen. Strategin är tydlig: med växande fattigdomen, indragna löner till statstjänstemän, spärrar för palestinsk export, starkt kringskuren rörelsefrihet för befolkningen ska missnöjet växa och folket resa sig mot Hamasstyret. Fatah och Abbas, med hans nära relationer till Bushregeringen, är med största säkerhet en del av planen. Arafats gamla rörelse ska kunna återinstalleras i den palestinska myndighet som väljarna drev bort dem från för några månader sedan.
Västvärlden har samlat två avgörande anklagelser mot Hamasregeringen: den erkänner inte staten Israel och den tar inte avstånd från våld.
Hamas har inte uteslutit erkännande av Israel. Regeringschefen Ismail Haniyeh ställer frågan: Vilket Israel handlar det om? Det som existerade före 1967 eller det Israel som i dag ockuperar 60 procent av de palestinska områdena från 1947? Hamasrepresentanter kan diskutera ett Israel enligt FN:s resolution 242.
Hamas, som iakttagit 13 månaders vapenstillestånd, uttalade sig provocerande och överslätande om den självmordsattack som nyligen dödade nio israeler: Självförsvar.
Våldet är ömsesidigt, fast palestinierna är de hårdast drabbade.
Nyligen sa en av regeringspartiet Kadamis främsta företrädare, Avi Dichter, att Hamas regeringschef är ett lovligt offer för Israels riktade mord. Den israeliske försvarsministern förstärkte: Varje vald parlamentsledamot för Hamas kan väljas ut som mordoffer.
De senaste veckorna har israeler dödat 22 palestinier, 3 av dem barn.
Västvärlden har valt sida i den eviga, ödesmättade och blodiga kampen: oc-kupanten Israel, vars nyvalda regering får tre miljarder dollar från USA varje år, framför det styckade och utfattiga land som nyligen också höll demokratiska val.
Henry Siegman, som varit ledare för amerikanska judiska kongressen, skriver (med hänvisning till upplysta israeliska experter) i en viktig text i senaste numret av New York Review of Books: ”Ingen bestående fred mellan Israel och palestinierna är möjlig utan Hamas medverkan.”
Siegman råder omvärlden att vara stenhårt kritisk mot Hamasstödd terrorism men samtidigt uppmuntra Hamas civila, praktiska återuppbyggnad av de palestinska områdena.
Västvärlden, och vårt lilla land, är stenhårt mot varje samtal med Hamas. Den hållningen främjar terrorism.