Som att ifrågasätta Gud i Vatikanstaten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På något sätt är det som om författaren Göran Palm svor i kyrkan.

- Vad vi behöver är en arbetslöshetslitteratur, säger han.

Platsen, Brunnsviks folkhögskola med Amelins bilder på, och arbetarlitteraturen i, väggarna. Sammanhanget, årets utdelning av de litterära priserna till Ivar Lo-Johanssons minne.

Palm är en av pristagarna. Tillsammans med Bodil Malmsten delar han Ivar Lo-

Johanssons personliga pris. Fackföreningsrörelsens pris går till Aino Trosell.

Diskussionen ska svara på hur det står till med arbetarlitteraturen. Som att ifrågasätta Gud i Vatikanen. Svaren är givna.

Ändå är läget besvärligt. Begrepp som arbetare eller arbetarlitteratur fungerar inte riktigt längre.

- Orden störtar ner i klyftan mellan det offentliga språket och ett språk som skulle kunna beskriva vanligt folks erfarenheter, säger Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider.

Han är inte bara redaktör, utan också poet.

Litteraturen om vardagens erfarenheter skrivs, om detta är alla överens. Den når till och med sina läsare. Det är ordet arbetare som skapar problem. Socialdemokratiska politiker säger löntagare, om ens det. På arbetsplatsen heter alla numera medarbetare.

Palm talar om en trygghet på väg att luckras upp, och pekar på nya eller nygamla sociala klyftor: egenföretagare nästan helt utan skyddsnät och arbetslöshet som ställer människor vid sidan av arbetaridentiteten.

Samtidigt, drygt 20 mil bort vid Norra Bantorget i Stockholm, samlas stödtrupper och allianspartier av Sveriges nya arbetarparti. Så talar Fredrik Reinfeldt om sina nya moderater. Som ett parti för dem som arbetar. Högern ska till sist på allvar bryta in i LO-leden. Att döma av opinionsundersökningarna är de på väg att lyckas.

Tydligen bär ordet arbetare ändå på en mening, det skapar identitet och reflekterar erfarenheter.

I Reinfeldts mun får det dock en annan betydelse än den det givits av arbetarlitteraturen. Ett av den svenska litteraturens största bidrag till världslitteraturen, enligt professor Lars Furuland.

Arbetarlitteraturen drar gränsen uppåt, mot förmän, direktörer och överhet. Den skulle kunna skapa solidaritet i kampen mot internationella koncerner eller giriga kupongklippare.

Reinfeldts arbetarparti drar gränsen neråt, mot dem som förlorat jobbet, slitits ut eller kanske inte talar så bra svenska. Mot dem som inte arbetar. Det är i kraven, lägre ersättningar och urholkade trygghetssystem, enigheten ska uppnås. En enighet mellan dem som arbetar och överheten.

Kanske behövs verkligen den arbetslöshetslitteratur Palm talar om. Än större är behovet av en litteratur och ett politiskt samtal som beskriver erfarenheten av maktlösheten i det globaliserade och marknadsanpassade arbetslivet. Arbetslösheten är en del av den erfarenheten.

"Det gamla klassamhället finns dock kvar" läser Palm ur fjärde delen av "En vintersaga".

Det handlar om Södermanland, om Gylls och Ramqvists gods. Och om Göran Perssons.

Ingvar Persson