Trots Sharon minns judarna som förintades

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Denna morgon satt Albert Speer som vanligt i bilen på väg till tjänsterummet. Han som kallades Adolf Hitlers favoritarkitekt, ibland kronprins, under kriget blev han rustningsminister med tillgång till nazismens alla slavarbetare.

Morgonen den 10 november 1938 passerade Speers bil på Fasanenstrasse de rykande ruinerna av Berlins centrala synagoga. Han såg resultatet av vad hans nazistparti efter alla krossade fönster döpte till ”Rikskristallnatten” – den 9 november hade partiets stormavdelningar fått fria händer mot Tysklands judar och deras ägodelar: början till Förintelsen.

Men i den första version av sina memoarer, som Speer skrev under sitt tjugoåriga fängelsestraff, tog han inte med ett ord om vad han sett av denna inledande våldsamma judeförföljelse. Det gjorde han först på uppmaning av en historiker som assisterade honom med memoarboken, Joachim Fest. Fest avslöjar det i vad som nu kallas den definitiva biografin om Speer.

En del kommer ändå att fortsätta tro gott om den kultiverade, klädsamt ångerfulle Speer, fast hans brott en gång var lika stort som andras i nazitoppen.

Vi var inte så fantastiska i Sverige heller.

När svenska myndigheter efter Kristallnatten mottog 1 748 ansökningar från människor som försökte ta sig hit från Hitler-Tyskland, beviljades knappt hälften. Och i Lund och Uppsala antog den akademiska eliten uttalanden mot invandring av tio – tio! – tyskjudiska läkare.

Ni säger att det är bättre nu. Se då på förspelet till detta veckosluts demonstrationer i Stockholm till minne av Kristallnatten.

Vänsterpartiet och Ung vänster skickar först ut inbjudan till 48 organisationer. En vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet, Fredrik Malm, upptäcker att ”som av en slump” inte en enda judisk organisation bjudits in. Vänstern struntar i dem som verkligen föll offer för Kristallnatten eftersom ”de inte gillar Ariel Sharon”, skriver Malm i ett debattinlägg för Expressen (tillägger ändå att en del israelisk politik är ”oacceptabel”).

I välgörande reaktion mot vulgärvänstern togs ett nytt initiativ till manifestation 9 november. Där var judiska församlingen, kyrkorna och allt politiskt från SSU till moderaterna medarrangörer.

Jag ringde upp dessa unga folkpartister. Kunde vara omväxlande att tala med en riktig valsegrare.

De var tillmötesgående och hade all tid i världen. För att halvår sen var det kanske ingen som ringde till dem.

De kunde redan låta som små statsmän.

– Å ena sidan är det bra med flera arrangemang kring Kristallnatten, sa en av deras ledare, Mark Klamberg. Å andra sidan är det tråkigt med splittring.

Just det. Inte än en gång tävlan i antifascistisk renlärighet. Sådant hjälpte fram antidemokraterna och Hitler.

Snart kan vi rådfråga mannen som överlevde Auschwitz och skrev den näst bästa boken om det. (Bäst är fortfarande Primo Levis ”Är detta en människa?"). Ungerskjudiske Imre Kertesz kommer hit för sitt Nobelpris.

Jag träffade honom härom året när han var med på ett av regeringens arrangemang kring Förintelsen. Bokförläggare Weyler sammanförde oss, han tyckte vi borde ha något att tala om eftersom vi båda varit barn i Hitler-Tyskland.

Vad säger man då? Kertesz hade varit där som lägerfånge, jag hade gått i småskolan och hade en nazistisk morbror som kan ha varit med och vaktat Kertesz.

Vi hade bara några minuter på oss. Vi kom på att vi kunde prata om en bra film vi nyligen sett.

Dieter Strand