Paniken ligger alltid på lur
– Visionen att maximera aktieägarnas värde kan komma i konflikt med andra värden, i alla fall på kort sikt.
Nej, det är inte ett citat av någon av demonstranterna från Göteborg eller Genua. Orden är inte heller en fackföreningsledares sätt att beskriva kampen för medlemmarnas arbeten. Istället är det Ikeas koncernchef, Anders Dahlvig, som talar om företagens ansvar för mänskliga rättigheter.
Dagens spekulativa ägande kan vara ett hinder för företag som har ambitionen att ta ansvar för anständiga produktionsförhållanden.
Dahlvig bör veta vad han pratar om. Ikea är inte bara ett av Sveriges mest framgångsrika företag. Det är dessutom en modell för den trend som idag härskar på konsumentvarumarknaden. Skapa ett varumärke och låt andra sköta produktionen.
Ikea har också gått i spetsen för att införa en uppförandekod som styr företagets agerande när det gäller miljö och mänskliga rättigheter. Den slår fast att Ikea har ett ansvar för hur de anställda behandlas hos företagets leverantörer.
Innan terrorismen fick alla andra diskussioner att tystna stod etik högt i kurs i näringslivet. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, har bland annat tillsammans med Amnesty International givit ut boken Mänskliga rättigheter – företagens ansvar?
Men Ikea är ett ovanligt storföretag. Det är nämligen inte noterat på börsen. Istället ägs företaget av en stiftelse.
Det påverkar möjligheterna att arbeta på lång sikt.
– Om vi varit ett företag på börsen undrar jag om vi kunnat bygga våra varuhus i Ryssland, förklarade Dahlvig.
De ryska möbelvaruhusen kommer förmodligen att bli en bra affär. Den ryska ekonomin kommer, när den hämtat sig, att erbjuda en jättemarknad. Men kortsiktigt är det inte lätt att tjäna pengar i planekonomins och rövarkapitalismens spillror. Med aktieägare som krävde omedelbar kursstegring flåsande i nacken skulle Dahlvig fått avstå från den ryska marknaden.
Den blinda jakten på aktievärde har under senare tid kommit att kallas saker som kvartals- eller rent av veckokapitalism. Finansiella placerare, inte minst pensionsfonder, följer snarare aktiekursens utveckling än företagets verksamhet. Långsiktiga investeringar brukar bestraffas medan neddragningar och varsel möts av glädjeskutt på börsen. Vid en kris, som den vi upplever nu, ligger paniken alltid på lur.
Allt fler ifrågasätter nu hur det kommer att påverka den reala ekonomin på sikt. Ofta har det varit röster från vänster som frågat sig om inte placerarnas intressen hotar den långsiktiga utvecklingen.
Men när Dahlvig säger att Ikeas satsningar skulle vara svåra att försvara på börsen är det något annat. Det är ett erkännande av att börsens dominerande roll i ekonomin faktiskt hindrar riktiga framtidssatsningar. Ett erkännande som dessutom kommer rakt inifrån näringslivets centrum.
Just detta borde vara en väckarklocka för alla som odlar drömmen om en marknad som alltid styr allt till det bästa.