Alarmister från SD slirar på sanningen
"Välkommen till ilskans tidsålder" skrev den indiske författaren Pankaj Mishra i The Guardian i december. Efter den dubbla chocken av brexit och Trump har vi tappat orienteringen. Vårt sätt att tänka, våra begrepp och kategorier, klarar inte att hantera allt det okontrollerbara som sker, funderar han.
Vi tror att politik i grunden handlar om ekonomi och att människor röstar efter sitt egenintresse. Men andra konflikter och värden håller på att ta över. Själva grunden för vårt samhälle, sanning, förnuft, vetenskap, framsteg - allt är i gungning.
Arga människor
Kvar finns arga människor som gör revolt och kräver att en "stark man" reder upp situationen.
En som är arg heter Mattias Karlsson, gruppledare för Sverigedemokraterna, svenska avdelningen i vad den brittiske författaren Anne Applebaum kallat den "populistiska internationalen".
I Agenda i söndags krävde han statistik över brottslighet uppdelad efter etnicitet. Kravet är inte nytt och senast 2005 gjorde Brottsförebyggande rådet just en sådan studie. Den visade att personer födda utomlands löper ungefär dubbelt så stor risk att misstänkas för brott som inrikesfödda.
Ett resultat som Brottsförebyggande rådet, BRÅ, tror fortfarande står sig.
Men den verkliga frågan är varför?
Allvarligt samhällsproblem
Brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem, och fokus borde naturligtvis ligga på hur man löser den.
Men för en rasist kan svaret vara att själva etniciteten är avgörande, ytterst ligger brottsligheten i generna. Det är dessa fördomar Sverigedemokraterna och deras vänner vill vattna.
Krav på etniskt uppdelad statistik hänger självklart ihop med föreställningen att etnicitet spelar roll.
Professor Jerzy Sarnecki kommenterade syrligt att det för SD nog handlar mer om politik än vetenskap. Mattias Karlsson har ju redan alla svar själv.
”Inte mörka statistik”
I debatten hävdas att vilken statistik staten väljer att publicera bara handlar om att "ta reda på fakta" och att "inte mörka". Men det är inte sant.
Låt oss i stället göra tankeexperimentet att BRÅ får i uppdrag att ta fram brottstatistik uppdelad efter partitillhörighet. Alla "vet" ju att Sverigedemokrater begår fler brott än andra?
En bidragande orsak till att Mattias Karlsson tog debatten i Agenda kan ju exempelvis vara att SD:s rättspolitiske talesperson har time-out eftersom hen är delgiven misstanke om misshandel efter ett krogbråk.
SD vill byta ämne
Så med samma resonemang ska vi självklart inte mörka statistik om brott efter politisk tillhörighet. Det är ju bättre för alla, även Sverigedemokraterna, att vi bygger diskussionen på fakta. Alla SD:are begår ju inte brott.
Eller hur?
Men vad ska vi göra med resultatet, utvisa brottsliga Sverigedemokrater?
Debatten om brottstatistik efter etnicitet har blivit en fortsättning av flyktingdebatten med andra medel. Utan akut flyktingkris måste SD byta ämne för att vara relevanta.
Förra året kom knappt 29 000 asylsökande till Sverige, nere på nivåer innan Syrienkriget. Det alarmistiska tonläget faller sakta sönder.
Men "ilskans tidsålder" kräver ständigt nytt bränsle.
Slirar på sanningen
I Agenda kom Mattias Karlsson med en lång rad faktapåståenden som egentligen är åsikter. Han kallade flyktingpolitiken ”kanske mest extrem i västvärlden”, tryggheten var ”katastrofal” och Sarnecki fick försöka rätta rena felaktigheter.
Karlsson målade upp en vinklad och osann bild av Sverige och krävde sedan att Sarnecki skulle motbevisa honom. ”Alla vet” att problemen finns, var argumentet.
Men ”alla vet” och forskning är inte samma sak. Medan invandringen har gått upp i många år så har brottsligheten både gått upp och ner under samma period.
– Det kan inte påvisas något samband mellan utvecklingen av brottslighet och ökning av invandring, sa Jerzy Sarnecki.
”Folk trötta på experter”
Kanske är det ett tecken i tiden att de som debatterade i Agenda var en högerpopulist mot en forskare. Ungefär som att Mattias Karlssons åsikter har samma värde som professor Jerzy Sarneckis fakta.
Sedan upplysningen på 1700-talet har vi inte resonerat så. Förnuftet och vetenskapen har varit utgångspunkten, inte religion och inte ideologi.
Att någon tror eller tycker att jorden är platt är inget argument vi brukade godta. Men när Mattias Karlsson slirar på sanningen och försöker mästra en professor om vad forskningen säger reagerar vi knappt längre.
"Folk i det här landet är trötta på experter" sa dåvarande brittiske justitieministern Michael Gove under brexitkampanjen.
Har ilskans tidsålder överröstat förnuftet även i Sverige?
Jag tror inte det, men vinden kommer knappast att vända av sig själv.