Uddén och Majdi sätter ord på krigets grymhet
Vapenvila, vapenvila, vapenvila
Kriget i Gaza har pågått i nära nio månader. Vittnesmålen är förödande, dödssiffrorna för stora. Världssamfundets kraft för svag.
Enligt hälsoministeriet i Gaza, som kontrolleras av Hamas, har 37 900 personer blivit dödade sedan den 7 oktober (UNWRA). Hjälporganisationer beskriver situationen som katastrofal.
I tidningen Arbetaren intervjuas Lama Majdi, som är fast i Gaza tillsammans med sin make och åtta månader gamla dotter:
– Det går inte att beskriva hur mycket folk det är på gatorna just nu. Ingen verkar ha någonstans att ta vägen. Det finns helt enkelt ingen säker plats i Gaza. Jag vill bara lämna, men det går inte. Vi är två miljoner människor som sitter fast här.
Dagbok från kriget
Majdi skickar varje dag sms till tidningen. Den 28 juni skriver hon:
”Igår mötte Trump Biden i deras första debatt inför det amerikanska valet. De bråkade om vem som stödjer Israels rätt att försvara sig och få fortsatt stöd. Trump lovade ett ovillkorligt stöd till Israel och hävdade att om han återfår makten skulle Israel ha full rätt att avsluta kriget närhelst de så önskar.
Ja, oskyldiga människor dör utan att någon värderar deras liv eller lägger märke till det.”
Majdi skriver att hon är rädd för att världen ska tröttna på konflikten.
Hon har rätt, det blir allt tystare om lidandet i Gaza, på ledarsidor och i debatter.
Uddén visar båda sidor
Men inte när mellanösternkorrespondenten, Cecilia Uddén, fick sommarprata. Uddén tar oss direkt till konfliktens hjärta, och sitt hem i Egypten. På ett elegant vis synliggör Uddén Hamas förtryck mot civilbefolkningen, samtidigt som hon skildrar Israels blodiga krigföring.
Uddén låter oss inte bara möta de människor som fallit offer för krigets grymhet, utan också vilka personer de faktiskt är. Och, understryker Uddén, det inte är antisemitiskt att kritisera Israels krig i Gaza.
Uddén är en hårdnackad korrespondent. Hon har sett och varit med om mycket. Bland annat har hon fängslats av både den ena och andra regimen. Men ofta utan att bli rädd, för Uddén vet att hon har privilegiet att komma från Sverige.
Svek mot mänskligheten
Majdis och hennes familj har inte samma tur. Majdi skriver:
”Idag är det den 29 juni. Finns det hopp och liv? Ja, det finns det, men inte för människorna i Gaza. Kanske finns det för andra nationer, men allt hopp och liv har tagit slut för oss.”
Nio månader av krig har nu gått. Varje dag då världen inte skanderar för eldupphör och att gisslan släpps fria är inte bara ett svek mot personer som Majdi, utan mot hela mänskligheten.