Kristersson ligger farligt nära ren desinformation

När en statsminister ljuger är vi illa ute

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Veckans snackis blev - igen - att statsministern inte höll sig till sanningen.

"En lögnare måste ha ett gott minne" konstaterade redan de gamla romarna.

Det verkar Kristersson ha glömt.

Innan valet gav han ett skriftligt löfte till väljarna: "Om vi vinner valet och Sverige får en ny regering, så kommer vi se till att högkostnadsskyddet för hushåll och företag mot de extrema elpriserna, finns på plats den 1 november. Hushållens ekonomi ska räddas i god tid före jul. Det är ett gemensamt vallöfte."

I veckan sa han: "Vi sade att vi skulle komma med ett besked till första november och det gjorde vi."

Jaså?

På onsdagens pressträff invände Kristersson ilsket mot att han skulle ha ljugit för väljarna.

– Nej, verkligen inte!

Men vad menar Kristersson i så fall? Har 1 november alltid infallit 1 februari? Var han felciterad i sitt eget skriftliga löfte? Eller har han helt enkelt glömt vad han ljög om förra gången?

Jag har en annan teori. Jag tror inte det spelar någon roll för honom. Lättheten med vilken han ljuger är ett karaktärsdrag för Ulf Kristersson.

Detta är den statsminister vi har, detta är vad hans ord är värda.

Men psykologin fascinerar. Ulf Kristersson kräver, inte utan viss sinnesrörelse, att vi ska tro honom. Trots att våra ögon ser något annat.

"I god tid före jul" och februari är olika saker. Om inte vallöftet gällde julen 2023.

Och elpriserna är bara ett av flera svek denna vecka. I SVT:s intervjuprogram 30 minuter intervjuades Ebba Busch. Hon är skicklig.

Men när programledaren Anders Holmberg lade upp en jämförelse mellan vallöftena om priset vid pump och regeringens politik fick även hon problem.

Fem kronor billigare bensin blev 14 öre.
Nio kronor billigare diesel blev 40 öre.

Ebba Busch vill, precis som Kristersson, egentligen inte gå med på att någonting är konstigt. Sossarna är värre, omvärlden ruskig och så vidare.

Men hon medgav löftesbrottet om högkostnadsskyddet för el. Och priset på diesel sänktes inte med nio kronor. Inte ens vice statsministern klarar att backa upp statsministerns historierevisionism.

Löftena om priset på el och priset vid pump var sannolikt två av de viktigaste orsakerna till att regeringen vann valet. Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna lovade detta helt medvetna om att politiken inte skulle gå att genomföra.

Det är ett sätt att bedriva politisk kommunikation som ligger farligt nära den moderna desinformation som utvecklas under senare år, främst kring auktoritära ledare och regimer.

Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet av Stanfordprofessorn Timothy Snyder (Albert Bonniers Förlag 2017) är fortfarande en av de bästa böckerna om hur den auktoritära vändningen i politiken ska bemötas.

Läs den. Det är en utmärkt handbok i vad som behöver göras de kommande åren för att begränsa skadan på vårt öppna och demokratiska samhälle.

Timothy Snyder skrev sin bok, i synbart raseri, efter Donald Trumps valseger. Som forskare med Östeuropa som specialitet hade han sett allt förut. Just lögner intresserar honom särskilt. När den högsta makten ljuger är vi mer illa ute än vi kanske först förstår.

Sedan kan det vara försent.

Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet handlar om hur var och en av oss kan göra motstånd trots en mer auktoritär politik uppifrån.

"Tro på sanningen" skriver Snyder. Sanningen dör på fyra sätt.

Det första handlar om att makten kräver att du ska tro på rena lögner, som att 1 november alltid infallit 1 februari. Din tro är ett tecken på lojalitet och lojalitet är viktigare än fakta.

En vanlig metod för att grumla vattnet är what-about-ismen - men du då?
"Det blev visst ingen elpriskompensation till Norrland - men sossarna då?"

Det andra är upprepning, eller "schamanskt skanderande" som Snyder skriver. Uttryck som "klimatextremister", "myndighetsaktivism", "vänsterliberalt etablissemang" upprepas ständigt. Dessa saknar något som helst intellektuellt innehåll men fungerar som en slags fiktiv motvärld mot de normer som är inbäddade i den liberala demokratin.

Självständiga myndigheter och tjänstemannaetik blir aktivism om det upprepas tillräckligt många gånger. Fri media blir på samma sätt folkets fiender för att använda Linus Bylunds (SD) uttryck. Upprepa, upprepa, upprepa.

Det tredje är magiskt tänkande. Att kräva tro på uppenbart motstridiga saker. Som att vi uppfyller klimatmålen genom att sänka priset på diesel. Eller som att sänka anslagen till välfärden och samtidigt hävda att välfärden får mer pengar.

Det fjärde och sista är vad Snyder kallar "malplacerad tro". Vardagens små fakta blir meningslösa när tron på ledarens ord blir viktigare. I postsanningens tid spelar det ingen roll vad som är verkligt eller inte för alla ljuger ändå om allt, utom Ledaren.

”Att misstro fakta är att misstro friheten”, skriver Snyder. För om ingenting är sant och allting är möjligt går inte makten längre att granska. Var och en väljer sina egna fakta.

All medial granskning, all kritik, alla sakuppgifter som strider mot maktens narrativ blir då bara partsinlagor.

Värna sanningen, är Timothy Snyders budskap. Vägra anpassa dig till maktens språk och maktens alternativa fakta. "Postsanning är prefascism", skriver han.

Jag tror det vi såg i veckan blir ett slags test, särskilt för journalistiken.

Regeringens två viktigaste vallöften flög just ut genom fönstret, och Ulf Kristersson kräver att vi ska titta åt andra hållet. Om han kommer undan finns det i framtiden ingen botten.

Den röda linjen behöver dras här och nu.