Satsa på vanlig enkel jämlikhet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Min kompis Qaisar har tryckt upp fina röda t-shirts med ett vitt "Invandrad" över bröstet. Han är sjukt less på ordet "invandrare". Får man aldrig sluta vandra om man är det? Kommer man aldrig fram då eller?
Nej. Det är ett av Sveriges största problem. Majoritetssamhället delar in oss i "svenskar" och "invandrare" (eller det hårdare "utlänningar"). Det spelar ingen roll om man känner sig som svensk - eller ens om man är född i Sverige. Alla som inte är vita sorteras som invandrare medan vita invandrare sorteras som svenskar: "Men hon är inte invandrare. Hon är från England ju!"
Jag vet inget mer egocentriskt. Hur inskränkt är det inte att dela in folk i "svenskar" och "invandrare"? Och sedan försöka påstå att svenskar har vissa egenskaper och invandrare andra - sämre? Som om människan beror på sin etnicitet!
Världen är så stor, människorna som bor i den så många, att några få miljoner självutnämnda svenskar aldrig kan få tillåtas att definiera den, tala om vad som är normen och vad som är undantaget.
Men det görs hela tiden - och det är rasistiskt. "Om vi inte ska använda ordet rasism för ett samhälle där livsvillkoren inte bara följer etniska utan även utseendemässiga riktlinjer, vad ska vi då använda?" skriver kulturgeografen Katarina Mattsson i Arena nr 3/2005.
Samma slutsats drar Masoud Kamali och Paulina de los Reyes i den statliga integrationsutredningen. Problemet med integrationspolitiken är att den utgår från att det finns ett "vi" som ska integrera och ett "dom" som ska integreras: Vi blir de problemfria och dom blir problemet.
Hallå! Vem är det egentligen som har problem? Jag skulle hellre vilja anklaga det majoritetssamhälle som vägrar släppa in, vägrar dela med sig, är nedvärderande i sin blick på "dom andra". Vita tar sina rättigheter för självklara och andra diskrimineras på arbetsmarknaden, i skolan, på bostadsmarknaden, i medierna, på den politiska arenan...
Det etniska diskrimineringen liknar könsdiskrimineringen, påpekar vänsterdebattören Ursula Berge i Arena. Någon överordnas och någon annan underordnas. Jämställdhetspolitiken har lyckats erkänna det: "De framgångsrika strategierna har inte utgått från att det är kvinnorna det är fel på, att de skulle vara för lågt utbildade, utgöra en moralisk underklass eller att vilket jobb som helst oavsett lön är lösningen. Istället har fokus hela tiden legat på de diskriminerande strukturerna."
Samma övertygelse borde styra integrationspolitiken. Satsa hellre på vanlig enkel jämlikhet och rättvisa än på enstaka integrationsprojekt.
Se till att de integrationsprojekt som trots allt behövs och funkar inte måste läggas ner bara för att projekttiden är över och för att pengarna ska flytta någon annanstans.
Det är skönt med sådana tankar. De kommer så himla mycket närmare principen om alla människors lika värde, den respekt för varandra som vi borde känna.
Sedan läser jag Lars Leijonborg i Dagens Nyheter. Han konstaterar att folkpartiets integrationsgrupp har tvingats backa från förslaget att utländska medborgare som begår upprepade brott ska utvisas automatiskt. Han säger att "det är väldigt lätt att trampa fel om man har fel ordval".
Sedan påstår han själv, helt ogenerat, att "överbrottsligheten bland utlandsfödda är ett stort socialt problem".
Leijonborg gör etniciteten till huvudsaken. "Dom" är problemet. Socioekonomiska orsaker - fattigdom och maktlöshet som alltid annars får förklara brottslighet - bleknar plötsligt bort och försvinner när folkpartiledaren väljer sina ord.
Och den strukturella rasismen får ny näring.