Kristersson gör sig bäst som opposition
Tur att ingen kommission granskar oppositionen
Det är dags för riksdagen att rösta om en statsminister, igen.
Riksdagsledamöternas uppgift är att utse en kandidat som i vart fall inte har en majoritet emot sig. För oss andra är förväntningarna på den kommande statsministern lite större än så.
Att regera är nämligen något annat än att opponera.
Politiska ledare måste kompromissa. De måste till och med kunna ändra åsikt. Men vi förväntar oss att den som gör anspråk på makten ska ha något slags egen kärna. Inte att hans eller hennes första instinkt ska vara att slingra sig.
Kommer ni ihåg centerledaren Torbjörn Fälldins. "Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse", sa han om kärnkraften inför valet 1976.
Fälldin såg plågad ut
Fälldin blev statsminister och nya reaktorer laddades. Fälldin såg plågad ut därför att han nog menat det han sa.
Kristersson ser däremot aldrig ut att plågas, inte ens när det är uppenbart att han lovat saker han inte har en tanke på att hålla.
Paradexemplet är löftet till förintelseöverlevaren Hedi Fried. Kristersson försäkrade att han inte tänkte ge Sverigedemokraterna inflytande. Idag bygger som vi vet alla hans framtidsplaner och hela hans politiska strategi på motsatsen.
Det konstigaste är att det inte ser ut att besvära Kristersson alls.
Kanske har han helt enkelt vant sig.
Förutsägbara kommentarer
När coronakommissionen härom veckan presenterade sin andra rapport levererade Ulf Kristersson de förutsägbara kommentarerna. Regeringen var senfärdig, fattade fel beslut och var inte förberedd.
Man kan tycka vad man vill om den saken, men Kristersson ska nog vara glad att ingen kommission granskar oppositionens pandemihantering.
I april 2020 krävde han att regeringen skulle presentera en strategi för att avveckla de blygsamma restriktioner vi hade. Samtidigt ville Ulf Kristersson bokstavligen vräka ut pengar över näringslivet.
Hade gått illa
Hade Kristersson fått sin vilja igenom hade Sverige idag haft fattigare skattebetalare och rikare ägare av företagen. Hur det hade gått med pandemin om man redan förra sommaren börjat avveckla restriktioner ska vi inte ens tänka på.
Men inte heller detta tycks störa Moderatledaren. Han är lika stursk som alltid. Och kanske är det lika bra. Kristersson gör sig nog bäst som oppositionsledare.
Vilka krav kan vi ställa på politiker? Är det rimligt att oppositionspolitiker kan låta mindre goda idéer försvinna i glömska?
Diskutera med Ingvar Persson. Chatten öppnar klockan 09.00, men det går bra att ställa din fråga redan nu.
Denna chatt är stängd.
Klockan har passerat halv tio och en intensiv nyhetsdag ligger framför oss. Det är med andra ord dags att stänga chatten. Jag vill tacka alla som bidragit.
Hej A.
Jag håller med dig. Moderaterna får naturligtvis bygga sitt regeringsunderlag hur de vill, men det är magstarkt att gå till val på en modell och sedan byta så snart det visar sig att rösterna inte räcker.
Anständighet är ordet, jag gillade inte Reinfeldts politik men han hade ett visst mått av anständighet något dagens moderater saknar helt, man samarbetar inte med ett rasistiskt parti som SD om man har ett uns av anständighet i kroppen, sen vet jag inte om man ska skratta eller gråta om åsikten att Public service är vänster, herregud vilket trams
A10 nov 2021Hej Erik.
Jag förstår att du inte uppskattar regeringens arbete. Men precis vad du menar mer än det har jag lite svårt att förstå.
Det vore klädsamt om ni på Pravda någon gång kikade på resten av världen. Ekström, Ygeman, Strandhäll, Hallengren är exempel på folk i ditt moderskepp som är väldigt dåliga på att hålla sig till sanningen. Just denna förträfflighet som er ledarsida alltid hänvisar till är ju det som leder till att (s), nu med härskarteknikens urmoder i toppen, åker ut ! Känns orden "senfärdiga" och "haveri" igen ?
Erik Wettergren10 nov 2021