Hög tid att börja tala om statens roll
På tändstickspalatsets innergård i centrala Stockholm stod Carl Milles Dianafontän tyst. Ingenting skvallrade om vilken dramatik som utspelats här de senaste dagarna.
Investmentbanken Carnegie, i veckan nära konkurs men räddad genom riksbankens mångmiljardlån, huserar i Ivar Kreugers gamla palats. Här föll Kreugers imperium på 1930-talet och här vacklar nu den första ”systemviktiga” svenska finansinstitutionen. Bilden är nästan banal.
Några hundra meter därifrån, i riksdagens kammare, var stämningen på ytan lika fridfull.
En efter en gick finansutskottets ledamöter upp i talarstolen och tackade varandra för ett gott arbete. Regeringens stabilitetsplan för bankerna har behandlats i rekordfart. En enig riksdag skulle skicka en tydlig signal till marknaden.
Det enda som störde bilden av harmoni var en vithårig äldre man på sista bänk och en skäggig ledamot som vandrade av och an i kammaren. Bosse Ringholm och Leif Pagrotsky hade satts upp sist på talarlistan.
Stabilitetsplanen innebär att riksdagen överlåter makten över 1 500 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar till tjänstemännen på Riksgäldskontoret. Riksdagen har sen inget inflytande över hur och när de statliga innehaven i bankerna man räddat ska säljas, det beslutar regeringen.
– Skandal! sa Leif Pagrotsky och anklagade Mats Odell för att missbruka regeringsmakten.
De banker som ansluter sig till regeringens garantifond förbjuds att betala ut bonusar. Men förbudet gäller bara det absoluta toppskiktet av chefer. En signal till väljarna, inte en reglering som förhindrar den typ av risktagande som orsakat krisen.
Sådana regleringar måste införas menade Bosse Ringholm.
– Det är framför allt viktigt att se vad det finns för möjligheter att öka insynen och transparensen i systemet. Jag ser inte ett enda förslag från regeringen på det området, sa Bosse Ringholm.
Men så värst många förslag har det inte kommit från socialdemokraterna heller. ”Det är dags att världen lämnar nyliberalismen bakom sig” skrev Mona Sahlin i en debattartikel på Dagens Arena för några veckor sedan. Sedan har hon varit tyst.
Socialdemokraterna kan vara på väg att missa möjligheten till att verkligen förändra samhället. Det är hög tid att börja tala om vilken roll staten ska spela för att gynna långsiktigt ägande och motverka kortsiktig spekulation.
På europeisk nivå diskuterar socialdemokrater nu, på initiativ av Danmarks förre statsminister Poul Nyrup Rasmussen, vilken typ av regleringar som kan skapa ett bättre fungerande finansiellt system. Mona Sahlin borde göra svensk socialdemokrati till en del av den diskussionen.