Journalistik på maktens sida
I förra veckan meddelade Findus att de lägger ned sin produktion av frysta ärtor i Bjuv och 450 anställda varslas om uppsägning. Fler än 500 lantbrukare i Skåne som odlar ärter åt företaget måste nu börja odla något annat.
Findus ägare kallar sig Nomad Foods, är brittiskt men finns registrerat på skatteparadiset Jungfruöarna. Postboxen har de i Tortola, en gång hemadress för kapten Svartskägg och kapten Kidd.
– Är det verkligen billigare att producera i Tyskland? Vad kostar det att stänga i Bjuv? Sedan kan företaget så klart göra som de vill ändå.
Så säger Håkan Persson på Livsmedelsarbetarförbundet i en intervju med Helsingborgs Dagblad.
Skildrar två svenska kriser
Sådana röster, representanter för de anställda, finns det en viss risk att vi kommer få höra allt mer sällan i medierna.
Den svenska medieforskaren Diana Jacobsson har jämfört hur två svenska tidningar – den du just nu läser samt Dagens Nyheter – skildrat två svenska kriser: textilindustrikrisen 1977 och krisen i fordonsindustrin 2011.
Finns det några skillnader?
Ja, menar Jacobsson. År 1977 presenterade DN och Aftonbladet flera perspektiv för sina läsare. Man intervjuade anställda om hur de upplevde stålbad och nedskärningar. Man ifrågasatte att industrin skulle flytta dit där arbetskraften var billigast.
Samhället är under förändring
Men 2011 var det annorlunda. Nu fick direktörer, ekonomer och kapitalägare hela scenen för att berätta om nödvändigheten i att lägga ned fabriker och göra folk arbetslösa.
Vad händer om arbetarna inte längre finns med när våra stora medier berättar om industrikriser och nedläggningar? frågar sig Jacobsson.
Svaret har vi nog redan. En statsminister har redan pratat om svensk industri som ”basically gone”. Alltså: Vi riskerar att bli dummare och vi riskerar att begripa mindre om hur samhället fungerar och ser ut.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.