Kräv att få vänner när du söker jobb
Corona har visat hur viktiga kollegorna är
Efter fem trygga år på universitetet var det i somras dags för mig att återvända ut i arbetslivet. Ingen kurs hade förberett mig på att göra det mitt under en pandemi.
Från början av april har vi uppmanats att så mycket som möjligt jobba hemifrån. Så lär det fortsätta ett tag till.
Kollegorna har blivit reducerade till bilder på en skärm. Efter att ha pratat under en timme på morgonen försvinner man in i sin egen bubbla för resten av arbetsdagen. Det är rätt ensamt.
Det är inte som att vårt behov av mänsklig kontakt pausas när vi stämplar in och startas igen när vi stämplar ut
I ett kapitel av sin bok "Arbetets mening" (Premiss 2020) fördjupar sig David Eklind Kloo i den sociala, och ofta förbisedda, aspekten av att gå till jobbet.
Visst, apparna för oss närmare varandra och det går småprata om hur läget är. Men när var och en har hemmakontor kan man inte att ta en bensträckare och avhandla helgens skidtävlingar tillsammans, inte på samma sätt som om man hade haft skrivbord intill varandra.
Lunchen äter man på egen hand och någon trefika är det inte tal om. När kollegorna försvann insåg man hur viktiga de är.
Goda kollegor bra för hälsan
Som Eklind Kloo påtalar är det kan det vara svårt att känna gemenskap till och med när det finns arbetskamrater i samma lokal. Som på jobb där man inte kan arbeta hemifrån.
I modeföretagens lagerlokaler hör man inte vad kompisen säger eftersom man måste lyssna till instruktionerna i sina hörlurar. På den stora mataffären går det inte att småprata med någon som är utplacerad på en helt annan avdelning.
Eklind Kloo tar upp att en arbetsplats där man har ett meningsfullt utbyte med sina kollegor inte bara är bra för hälsan utan dessutom kan förbättra resultatet av arbetet.
Ändå framstår det som konstigt att tänka sig att man skulle ställa det kravet på en arbetsintervju: Jag vill ha kompisar om jag ska jobba här.
Jobbar en tredjedel av vår tid
Kanske beror det på att vi inte förväntar oss det av ett jobb. Frågan är varför vi inte gör det. Vi lägger omkring en tredjedel av våra vardagar på arbetet. Det är inte som att vårt behov av mänsklig kontakt pausas när vi stämplar in och startas igen när vi stämplar ut.
Att arbete är bra ses som en självklar politisk grundsats från vänster till höger. Lika självklart är det att facken ska ta strid för rätten att behålla ett jobb.
Men om man ifrågasätter sådana utgångspunkter öppnar man för en diskussion som går djupare.
En diskussion som går ut på att ta vara på människors potential. Om att tillgodose behovet inte bara av att ha en anställning utan att även få känna att det man gör är till nytta för världen omkring en. Och om att kravet på att få vänner egentligen är ganska rimligt att ställa när man söker ett jobb.
Det är en diskussion som både arbetstagare och arbetsgivare tjänar på att ha.