Reinfeldts partytrick blev moderat politik
Det är bäst att ta Moderaterna på allvar
Nyligen presenterade moderatledaren Ulf Kristersson ett tiopunktsprogram för att öka integrationen, komma åt bidragsberoende och i största allmänhet göra människor - särskilt invandrare - mer arbetsamma. För vilken gång i ordningen kan jag inte låta bli att fråga mig.
Kanske spelar det ingen roll. Det är ändå ingen som kommer ihåg moderaternas sakförslag. Som vanligt drunknade de i Kristerssons klagosånger över tillståndet i landet och regeringens uselhet.
Den mannen mår verkligen dåligt över att han inte får bo i statsministerbostaden Sagerska palatset.
Jag har dock läst moderaternas punkter och hittar en del moderat skåpmat och något som kan vara värt att diskutera.
Dessutom finns ett riktigt konstigt förslag, ett jobbidrag.
Så skriver inte Moderaterna. De talar om en "premie", bidrag är ju ett fult ord. Men som jag begriper det är det precis vad det handlar om. Den som tidigare har haft försörjningsstöd ska kunna få ett bidrag för att gå till jobbet.
Jag kan inte låta bli att tänka på den gamla progglåten "Den ena handen vet vad den andra gör" med Blå Tåget. Ni vet:
"Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen. Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen".
I dag är det kanske flera som minns Ebba Gröns version "Staten och kapitalet". Fredrik Reinfeldts favorit på dansgolvet. Enligt honom blir det ingen fest utan den.
Låten från 1972 uttrycker väl ganska väl hur den tidens vänster såg på välfärdsstaten och socialdemokratin. Reformer - då brukade det betyda att folk fick det bättre - var bara ett sätt att sminka över klassamhället. Kapitalisterna satt ju kvar i orubbat bo.
Jag har aldrig riktigt förstått hur den där låten kunde bli en favorit på kostympartyn i Moderaterna, men nu tror jag att jag begriper. De har helt enkelt missat ironin.
För Moderaterna är "Staten och kapitalet" inget partytrick, det är en källa till inspiration.
Borgerlig så kallad jobbpolitik har de senaste årtiondena gått ut på att skapa en låglönemarknad för arbete. Så kallade okvalificerade jobb där konkurrensen och den låga produktiviteten tvingar ner både villkor och ersättning i botten.
Man kan säga att det har fungerat. Urholkade trygghetssystem och medelklassubventioner som rut-avdrag har haft verkan. Men uppenbarligen räcker inte det för Kristersson, och tydligen har han hämtat inspiration på dansgolvet.
"För staten skjuter så gärna till när levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra", som det heter i den gamla progglåten.
Jag kan som sagt förundras över hur moderater resonerar när det kommer till arbetsmarknaden. Men en sak har jag lärt mig. Det är bäst att ta dem på allvar.
Ingen idé är för konstig för att prövas - på någon annan.