Näringspolitiken behövs här & nu
Industrin behöver den nödvändiga känslan att makthavarna faktiskt bryr sig
Den här veckan åker statsminister Stefan Löfven till Berlin. Det späckade programmet är fullt av symbolik. Det blir besök på det judiska museet, vid Berlinmuren, hos Berlins borgmästare och Angela Merkel. Dessutom ska Löfven träffa partikamraten och vicekanslern Sigmar Gabriel, i Willy Brandthuset.
Och mitt i det allt detta har Löfvens medarbetare lyckats tränga in ett besök på en företagskuvös i Berlin, ”Factory”.
Ingen tillfällighet
Det är förstås ingen tillfällighet. Så sent som i fredags gjorde han ett motsvarande studiebesök i Madrid. Löfven vill uppfattas som en statsminister med praktiska erfarenheter från industrin och fokus på industriell utveckling och innovationer. Mycket snart ska han presentera sitt innovationsråd, en viktig byggsten i regeringens långsiktiga tillväxtstrategi.
Men näringspolitik behövs också här och nu, och all utveckling sker inte i start-up-företag eller inkubatorer.
Det där vet Stefan Löfven, men frågan är hur det är med regeringen i övrigt?
I förra veckan besökte Anders Ferbe, Löfvens efterträdare på IF Metall, Borlänge. Medan Anna Kinberg Batra några mil bort trodde sig betrakta fjällen så pratade han med medlemmarna på SSAB. Där pågår just nu förhandlingar om företagets planer att flytta en del av produktionen.
Anställda varslas
Över 200 anställda är varslade. Det är en del i den omstrukturering som stålindustrin i hela världen just nu genomgår.
IF Metall vill se en nationell samling för stålindustrin, nu.
– Stålindustrin är kärnan i det svenska industriklustret och navet i näringslivsutveckling, säger Ferbe.
Naturligtvis har staten en roll. Stål är alltid politik, utom möjligen i Sverige. I en tid när hela näringen förändras borde varje näringsminister betrakta det som en av sina viktigaste uppdrag att visa engagemang.
Det handlar knappast om raketforskning. Stålindustrin behöver infrastruktur som fungerar, utbildningar som tryggar kompetensen och ett bra investeringsklimat. Grundläggande saker, plus den nödvändiga känslan att makthavarna faktiskt bryr sig om.
Att de inte är mer intresserade av hemtjänstsubventioner än andelar på världsmarknaden.
Löfven själv behöver nog inte oroa sig för sin trovärdighet när det gäller tillväxt och utveckling, men hans regering har en del att bevisa.