Polens kvinnor Sveriges ansvar
Polen, som söker medlemskap i EU, kräver undantag från framtida gemensamma lagar som rör aborter. Polen har en av Europas hårdaste abortlagar – abort är endast tillåtet vid särskilda omständigheter, men kan även då nekas av sjukvårdspersonal.
Malta, som bestraffar aborter med upp till tre års fängelse, har redan fått ett sådant undantag av unionen. Det strängt katolska Irland, som redan är medlem i EU, har naturligtvis skaffat sig en sådan försäkran för länge sen.
På 1960-talet, innan Sverige hade fått sin fria abortlag, åkte många svenska kvinnor utomlands för att göra abort. De valde ofta Polen som var enkelt att nå med färja och som under kommunisttiden hade liberala abortlagar. Hellre en laglig och förhållandevis säker abort i ett annat land, än en illegal och därmed osäker abort här hemma, resonerade svenska kvinnor. Vem förebrår dem?
Uppenbarligen Sverige, 40 år senare. I början av maj avslog riksdagsmajoriteten, i form av socialdemokraterna i ohelig allians med moderaterna och kristdemokraterna, tre motioner som ville ge utländska kvinnor rätt att göra abort i Sverige.
I dag får en utländsk kvinna bara göra abort i Sverige om en svensk medborgare har gjort henne gravid, eller om hon har blivit med barn inom Sveriges gränser. Det är ett olustigt undantag från regeln. I all annan svensk sjukvård finns möjlighet att ta emot människor från andra länder, om de själva betalar för sin vård.
Socialdemokraterna försvarar beslutet med att socialdepartementet håller på att utreda den svenska abortlagstiftningen – utredningsresultatet måste av någon outgrundlig anledning inväntas innan lagen kan ändras till de utländska kvinnornas fördel. Det muttras också om att den svenska gynekologiska vården redan i dag är hårt ansträngd. Och om att utländska kvinnor som verkligen skulle behöva hjälp med abort ändå inte skulle ha råd att komma hit, eftersom aborten skulle betalas av kvinnorna själva.
Hallå socialdemokrater! Hör ni inte hur dumt det låter? Abort är ett förhållandevis enkelt medicinskt eller kirurgiskt ingrepp, som inte kostar några stora pengar. De pengar som de utländska kvinnorna betalade skulle med fördel kunna användas för att täcka gynekologins ökade kostnader.
I grund och bottenhandlar det naturligtvis inte om ekonomi, utan om solidaritet med kvinnor som förtrycks av chauvinistiska regimer. Att låta utländska kvinnor göra abort i Sverige är inte bara ett sätt att ställa upp för kvinnor i nöd. Det är också en tydlig markering till världens kvinnofientliga regimer: Ni har inte rätt att bestämma över kvinnors kroppar. Ni kan inte ens göra det, för de kan göra abort här i stället.
Jag vädjar till socialdemokratins kvinnor: Gör som riksdagsledamöterna Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist och kämpa för utländska kvinnors självklara rätt att göra abort i Sverige.
Det är ni skyldiga era polska systrar.
Det här är tredje och sista delen av en serie om abortfrågan i USA, EU och Sverige. Tidigare artiklar har publicerats 17/4 och 3/5 och kan läsas på www.aftonbladet.se.