Ska Mats Odell köpa vingar för pengarna?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Flygbolagen har mycket att tacka Mats Odell för. När han var kommunikationsminister avreglerades inrikesflyget. Nedläggningen av Bromma flygplats stoppades.
Nu är kristdemokraten riksdagsman. Han är samtidigt ordförande i lobbyorganisationen Svenskt Flyg. För det får han 100Ì´1;000 kronor om året, avslöjade TT nyligen. Det borde räcka till ett fint flygcertifikat och egna förgyllda vingar.
Naturskyddsföreningen stormade mot de dubbla rollerna. Av någon anledning blev det inga stora rubriker, trots att Odell är en möjlig trafikminister vid en borgerlig valseger.
Mats Odell är inte det enda exemplet på hur gränsen mellan politiker och lobbyister suddas ut. Tove Lifvendahl sitter i moderaternas partistyrelse och arbetar samtidigt som ”kommunikationskonsult” på JKL, ett privat lobbyingföretag. Björn Rosengren gick direkt från jobbet som näringsminister till Stenbecksimperiet.
Ändå är Mats Odell det mest flagranta exempel jag hört talas om på länge. Han spelar en ledande roll i sitt parti och i riksdagen.
En gång i tiden fanns det en intensiv debatt bland journalister om lobbyisternas inflytande.
Vart tog den vägen?
???
En som inte behöver köpta vingar är Pär Nuder. Han flyger högt ändå.
Talet på socialdemokraternas kommunkonferens blänkte. Där fanns det globala ansvaret. Där fanns integrationen. Där fanns ett lysande angrepp på högerpolitikerna i EU. Nuder talade om kvaliteten i offentlig sektor, och uppmanade kommunpolitikerna att vara lyhörda. Budskapet var tydligt: Vi är barnfamiljerna, vi är de äldre, vi är inte förvaltare av stelnade system. Han betonade verksamheten, inte skattehöjningarna.
Pär Nuder har tagit med sig den politiska känslan och större delen av Göran Perssons hjärntrust till finansdepartementet. Frågan är hur mycket som blev kvar i Rosenbad. Numera är ”unge Nuder” den som syns när Financial Times skriver om Sverige.
Statsministern får se upp.
???
Jag åker hem från jobbet när Pia Kjaersgaard jublar över det danska valet. Den främlingsfientliga politiken blir ännu värre, tänker jag. Nästa steg är hårdare tag i hela EU.
Ett vitt papper fladdrar på anslagstavlan utanför tunnelbanan. Det är Sverigedemokraterna som angriper pengarna till förortsskolorna.
Den misslyckade integrationen är skälet till att andra områden måste spara, är budskapet. Med exempel från just min stadsdel.
Välorganiserat, som vanligt.
Nästa morgon. Tigern sitter på köksbordet och slickar i smörbyttan. Ja, hon heter så, katten. Jag lyfter ner henne för hundrade gången och hon ser lika förorättad ut som vanligt.
Så lockar fågelkvittret utifrån. Jag släpper ut katten och slår upp morgontidningen.
Folkpartiet är först igen bland riksdagspartierna, ser jag på DN Debatt.
Förra gången var det språkkraven, nu är det hårdare villkor för den som har socialbidrag. Särskilt hänsyn ska tas till barnen, för det är inte deras ansvar, skriver Lars Leijonborg och Mauricio Rojas. Tydligare kan inte skuldbeläggandet bli. Det gamla socialliberala partiet anser numera att det är vuxnas eget fel om de behöver stöd från samhället. Inte ett ord i DN-artikeln om diskriminering.
Återigen öppnar folkpartiet för extremhögern.
Det är mycket tal om ett feministparti och en septemberlista, mindre om det välorganiserade främlingsfientliga parti som redan finns i många kommunfullmäktige. Socialdemokraternas förre partisekreterare, Lars Stjernkvist, tog striden mot Sverigedemokraterna. Hur ser strategin ut nu?