Krisen i Volvo värre än väntat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kristecknen från Volvo är inte nya. Usel dollarkurs, skenande bensinpriser och ett aningen åldrat modellprogram har fått experter att tala om kris. Nerdragningar var väntade. Ändå chockade beskedet i går.

Det tredje skiftet försvinner, 50 personer får gå från karossfabriken i Olofström. Dessutom sägs tjänstemän upp och antalet konsulter minskas. Sammantaget rör det sig om 600 arbetare, lika många tjänstemän och 500 konsulter. Ett av de största industrivarslen i Sverige på årtionden.

Det kommer att försvaga företaget också i framtiden. Utvecklings- och marknadsföringsarbete, helt nödvändigt på en marknad i snabb förändring, lär få stå tillbaka.

Det går att bygga bilar med vinst i Sverige. Det har inte minst de anställda på Volvo visat tidigare. Det går också att övertyga internationella koncerner om den saken. Det demonstrerar om inte annat förra veckans besked till Saab i Trollhättan.

Men det förutsätter, bland mycket annat, en regering som på allvar visar att den är intresserad av industrins behov och framtid. Det borde synas i utbildningspolitiken, och i den ekonomiska politiken.

Där handlar det dock snarare om hushållstjänster och skatterabatter, än om villkoren för landets tillverkande företag.

Det borde också synas i näringspolitiken. Västsverige har alldeles för länge väntat på ett besked om fortsättningen på Trollhättepaketet, den satsning på bland annat kommunikationer, utbildning och forskning som mötte hotet mot Saab i Trollhättan. Den gången handlade den socialdemokratiska regeringen och näringsminister Thomas Östros.

Det är hög tid att Maud Olofsson kliver fram och visar att hon faktiskt är näringsminister.